Maximalisten

Extrem positivism
Jag skjuter i detta nu upp städningen och funderar istället över det här:
 
mitt försäkringsbolag skickade ett sms till mig idag. De hurrade och grattade till återbäringen och uppmanade mig att genast ila bort till Kivra den lilla elektroniska brevlådan och glädjas över pengaregnet. Så det gjorde jag. Fick 131 spänn. Hurra. 
 
Stayfriends, som jag gick med i för några få dagar sedan, överöser mig med mail. Helst vill de att jag ska uppgradera mitt medlemsskap från det jag har nu - guld - till guld plus. Då kommer jag att få se allt jag inte sett ännu, lovar de. Efter det finns kanske ytterligare nivåer som kommer att låta mig se sådant jag inte visste fanns och eventuellt finns också - skulle inte förvåna mig - ännu någon nivå där jag kommer att kunna titta på sådant jag inte vlll se. Men nog om det. I sitt senaste mail (eller senaste och senaste, det har ju gått några minuter nu sedan jag läste det så jag kan ha fått artifjurton stycken till, vad vet jag) - så skrev de så här:
 
"Grattis Maximalisten, du är poppis!" 
 
Trevligt, tänkte jag, och kollade upp saken. Då visade det sig att populariteten bestod av att en (1) besökare på min profilsida velat veta mer om mig. Och hur de vet det vet inte jag. Hur vet de att den enda personen ville veta mer om mig? Den stackaren kanske bara råkade vingla till och klicka fel? Kanske skulle den personen klicka sig in hos hockey-Jocke i parallellklassen men av misstag hamnade hos mig?
 
Två exempel på extrem positivism. Men det är förstås bättre att vara glad än sur. Så jag slår väl ett slag för enorm entusiasm också i de fall där återbäringen är 131 kronor och "poppis" betyder att en enda person eventuellt velat en något som man eventuellt kunnat få reda på om man vore guldmedlem plus.
 
 Positiv poppis person rik på återbäring. 
Westworld
Fattar inte Westworld. Borde ingen sakna någon av alla prominenta (ja, det kostar ju några spänn att leka där förstod jag under förra säsongen) gäster som massmördas i första avsnittet? 
 
Förklara gärna.
 
Två som fått nog av dumheter.
Bildkavalkad!
Här sitter jag i 4-gradig vårsol och kisar. Jag har ingen bild som visar precis det, där får ni tro mig på mitt ord. Men nu ska vi gå igenom en del av vad jag har sysslat med på sistone. Vad har jag hittat på då? 
Bland annat det här. Jag lär mig thailändska! Det är väldigt roligt om än ganska svårt. Det visar sig att meningarna är mycket långa, men jag har ingen brådska - jag ska nog ta mig igenom dem. Systematiskt och många gånger tills de sitter. Redan nu kan jag till exempel säga Wann Nii Agaat Di Maak, som betyder "Vilken underbar dag! 
 
Jag har hittills aldrig varit i Thailand, men när jag väl reser dit så ämnar jag slå alla med häpnad genom att tala språket både mycket, gärna och väl!
Och se här då, de här två dök upp och överraskade mig! Jag pratade med dottern i telefonen och hon förhörde sig om vad jag hade för mig. Tja, diskar och grejar och donar, sa jag. Jaha, sa hon. Och sedan knackade en pinne på köksfönstret. En pinne! tänkte jag. Vad gör den där? Så lutade jag mig ner från min upphöjda position och där stod Linnea och Claude. Då släppte jag allt jag hade för händer och så åkte vi till:
Mariebergskogen! Där åt vi mat, de har veganska och mycket goda alternativ, och så vallade vi runt den här killen:
Han njöt, vi njöt. Bästa överraskningen!
 
Sedan blev det tyvärr otäckt och skrämmande. 
Jag har fram tills det här varit väldigt säker på att min look är helrätt, men i det här läget uppstod en viss osäkerhet. Får tänka över det tills nästa säsong. 
Här ser vi i alla fall en look som verkligen fungerar! Noll54 har flyttat ut på landet. Närmare bestämt till Almars Gård. Kolla vad fint!
Sedan blev det läskigt igen.
Vrickade foten och slog i mig på alla möjliga sätt ute på vackra Sandgrundsudden där jag halkade under en promenad med Elias. Tröstades på följande sätt av maken:
Veganska pannkakor med sojaglass! Älskar Naturum! Så gott och trevligt! Och dessutom fullt av barn och barnfamiljer - det gillar jag särskilt! Och! man får ha sin hund med sig på verandan som vetter ut mot vattnet. 
Här står en kille och fyller år. Det höll han på med en hel dag ivrigt understödd av ingen mindre än jag själv som läste högt ur Sidenvägarna för honom. Det uppskattade han lika mycket som jag gillade pannkakorna, det vill säga ENORMT mycket. 
Vad de här tre gör och varför vet jag inte, men jag vet att jag blir lycklig varje gång jag ser dem! 
 
Vi tar väl en till?
Kom att tänka på att det är 25 år sedan jag senast var ensam i badrummet. Då skaffade jag mig nämligen min första hund. Därefter följde två barn och ytterligare några hundar. Alla särskilt sällskapssugna när jag befinner mig på toaletten.
 
Häpp!