Maximalisten

B-sida i dubbel bemärkelse
Egentligen borde jag passa på att spela in en skiva nu medan rösten har en underbar patina av vemodig country över sig efter den här eländiga b-influensan jag fick häromsistens. Heter det förresten "spela in en skiva" nu för tiden? Eller vad är det musiker gör numera? De kanske bara går till en studio och gör en spotifytagning eller något i den stilen. I så fall är det precis det jag borde göra nu när jag låter som jag gör. Jag testade att sjunga Dolly Partons "Jolene" för en stund sedan och det var så bra att min hund började yla. Ett säkert tecken på hög kvalitet som ni nog förstår. 
 
Hur som helst, så är influensa B verkligen en passande benämning. Ja, jag har i och för sig inte haft A så jag kan väl inte med bestämdhet säga om den är av mer prima slag än den jag hade men B-varianten har i alla fall varit väldigt trist tycker jag. Den började med en lättare rethosta och ett visst motstånd mot att göra något ansträngande. Ingen direkt sjukdomskänsla utan mer en sorts "Njäh, jag vill inte dammsuga idag, jag gör det en annan dag i stället" men slutande ganska snabbt med så hög feber att jag sladdade ner i soffan oförmögen att resa mig igen. Nu tillfrisknandet till trots sitter jag här i köket med, vad ska jag kalla det ... ett resttillstånd bestående av oförutsägbara hostattacker, målbrottsröst, ofräscha svettningar vid vanligt förekommande kroppsrörelser som arm som sträcks efter ett glas vatten och liknande samt en aldrig sinande snuva. Snuva! Det trodde jag inte ens var något som åtföljer en influensa av rang, men tydligen. Lungorna känns stela, ryggen värker fortfarande och huvudet har varit bättre. Men sångrösten är som sagt imponerande.
 
Att jag skriksjunger "Jolene" är emellertid ett resttillstånd av en helt annan art. Det kommer sig av att jag, maken och bonussonen i ett anfall av vad som skulle visa sig vara galenskap såg på ett tv-program betitlat "Stjärnornas stjärna" när sonen var hemma senast. Vi hade aldrig sett det förr och kommer inte heller att se det igen, men då satt vi som trollbundna - alla tre förbluffade över hur dåligt det var. Människor som vanligtvis har en hel karriär inom artisteribranschen och som är erkända sångare och sångerskor råkade ut för ett haveri utan dess like. Produktionen lät av någon anledning bli att använda en fungerande ljudanläggning varför det inte fanns någon möjlighet att avgöra om det existerar en stjärna utöver stjärnor i det programmet. Efter att obehaget var över googlade jag förresten låttexten till "Jolene" och önskar att jag låtit bli att göra det. Den var nedslående på så många sätt samtidigt att jag nog faktiskt, trots min för tillfället så fantastiska röst, inte vill bli countrysångerska. 
 
Kortfattat kan man beskriva låten så här: en tjej sjunger om hur snygg en annan tjej är och att den första tjejen vet att den andra och snygga tjejen utan vidare skulle kunna ta den första tjejens man om den andra tjejen skulle vilja. Den första tjejen vädjar till den andra snygga tjejen att låta bli. Oklart hur det skulle hjälpa för ingenstans i sången sägs det något om att den andra och snygga tjejen sitter inom hörhåll för den första tjejens sång. 
 
Undrar vad mer jag har gått och trallat med i under årens lopp utan att för ett ögonblick reflektera över texten. Kanske lika bra att inte ytterligare fördjupa sig i saken. 
Förvirrad countrybloggare med resttillstånd.