Maximalisten

Frågestund
Jag har sett att alla storbloggare erbjuder sina 30 000 närmaste följare möjligheten att ställa frågor till dem som de sedan besvarar ärligt och utförligt. Eftersom jag tycker att det verkar både kul och rimligt att ha en dylik utfrågning så kommer den här. Jag besvarar alla frågor. Jag ställer även av förklarliga skäl alla frågor. Jag hoppas och tror att det ska gå bra och att jag inte vid något tillfälle råkar sätta mig själv på den berömda pottkanten genom att ställa en för svår eller för närgånget privat fråga. Vi får se hur det går. Hoppas bra!
 
Jag förklarar härmed frågestunden för öppnad. 
 
Jag går ut lite löst och frågar mig själv om jag tycker att fläckborttagningsmedel är så bra som de utlovas vara?
Nej. 
 
Tycker jag att det är lätt och roligt att tapetsera med hjälp av så kallad återställare som ju är en mycket bred glasfibervävgrej som anses släta ut problemväggar?
Nej, det tycker jag inte. Jag tycker inte att det är vare sig lätt eller roligt att tapetsera över huvud taget och verkligen inte när det involverar glasfiber!
 
Katt eller hund?
Hund! Alltid hund. 
 
Kan man ha för många barn? 
Ingen aning! Man kan ha för få barn i alla fall, det vet jag. För det har jag. Jag gillar barn! Fast det är förskräckligt så fort de blir vuxna. Den saken verkar inte gå att förbereda sig på. 
 
Tvätta eller stryka?
Säger tvätta för usch så trist det är att stryka. Avskyr den där sekunden när den till synes så prydliga skjortans ena ärm uppvisar ett extremt strykveck på sidan man för en stund sedan var så nöjd med. Dessutom får man ont i ryggen av att stryka. 
 
Spel och dobbel?
Inget för mig. Kör lite Bingolotto med mamma två gånger per år.
 
Specialkunskaper?
Njah. Inga direkta. Jag är mer av en generalist faktiskt. Kan lite om mycket (och ännu mindre om massor och absolut ingenting om resten). 
 
Maximalist eller minimalist?
Men duh! Konstig fråga!
 
Favoritresemål?
Kina! Alla gånger Kina. Älskar Kina. 
 
Gift eller skild?
Först gift, sedan skild och sedan gift igen. Den där frågan får mig att tro att jag inte läst mitt inlägg om "Min man äventyraren". Slarvigt att bara skriva det och inte läsa det. 
 
Sjöben?
Tja, bättre nu än i ungdomen i alla fall. Då blev jag sjösjuk om det fanns för många vattenpölar på gångbanan. Nu för tiden klarar jag det mycket bättre, men jag kommer aldrig att bli någon som längtar efter att styra ut på vattnet och ligga där och guppa. Jag får lite klaustrofobi på vattnet, plus att jag såg den där filmen "Adrift" vilket också levlade upp vattenmotståndet. Sex kompisar på en båt, alla hoppar i vattnet för att bada, sedan kan de inte ta sig upp igen för att ingen kommit ihåg att fira ner stegen. Blir fortfarande kallsvettig när jag tänker på den filmen.
 
Godis eller chips? 
Hoho! Som om det går att välja på något lätt sätt! Det ligger i sakens natur att man efter att ha ätit något salt vill ha något sött och sedan något salt och sedan något sött och så vidare. Det är väl från det som cirkeln i kostcirkeln kommit? Men okej, om jag för alltid och för evigt bara måste välja en enda av de två så får det bli chips för nu när jag är vegan så är det ändå så få sorter godis jag kan äta. 
 
Är jag stora eller lilla skeden? 
Stora! Born and raised! Älskar att vara stora skeden. Tyvärr är min man äventyraren en liten härmis och hävdar sedan några år tillbaka att han också är dedikerad sovuppgiften som stora skeden. Detta är förstås intet annat än ett falsarium och det är det av två skäl:
1) när jag träffade honom låg han helt platt på ryggen, utan huvudkudde och med armarna i kors över bröstet. Han var inrullad i täcket och låg som vore han en farao i sin tilldelade sarkofag. Aldrig då ett ord om någon sked mycket mindre den stora!
2) han sover asbra (jag repeterar, han sover asbra!) när jag är stora skeden. Och vad bättre är, jag sover asbra när jag är stora skeden vilket verkligen borde sätta punkt för alla vidare samtal om vem som ska hålla om vem. 
 
Snarkar jag?
Det vet jag inte. Kanske när jag är gigantosjuk i influensa? Annars inte. Tror jag? Men jag gillar överlag snarkningar! Sover extra gott om någon drar stockar fram och tillbaka och kors och tvärs där jag befinner mig. Min favoritsnarkare var en annan mamma på en av alla skolresor som jag varit med på. Fantastiskt fina snarkningar. Ska nog ringa henne och fråga om hon kan spela in dem och skicka dem till mig. Maken snarkar dessvärre aldrig. 
 
Okej. Jag får väl stoppa mig här. Vill jag veta något mer får jag helt enkelt återkomma. Det får finnas gränser för hur frågvis jag kan vara vid ett och samma tillfälle. 
Utfrågade utfrågaren fångad i språnget av ingen annan än sig själv.