Maximalisten

Ja må de leva!
April är en födelsedagstät månad för maximalistfamiljen. Tre av sju fyller år under april månad. Två av de tre tillhör falangen som aldrig önskar sig något, inget behöver och inget vill ha. I familjen finns två till som av lite olika skäl hellre ickekonsumerar än konsumerar i alla fall nya och dyra saker. I familjens liberala men bångstyriga mittfåra finns en representant som antingen inte önskar sig något eller som önskar sig saker som befinner sig på den höga änden av prislistan. Just den här personen ogillar också överraskningar och ser helst att man håller sig strikt till önskelistan. I de fall den uteblivit bör man "överraska" med sedan tidigare kända önskemål (om de inte redan har förlorat personens intresse) vilket verkligen håller en alert eftersom man i en helt vanlig konversation om något man inte längre minns eller ens visste att man borde lagt på minnet borde lagt på minnet att personen uttryckt sig positivt om en särskild sak vilket man, utan att veta om det, borde ha vetat om att man sedan borde köpa. Krångligt? Ja, lite. Men också mycket charmigt förstås. Det är en ruskigt underhållande mittfåra det där. 
 
Den person som är först ut med att fylla år i april är emellertid precis som jag. Den personen och jag bildar alltså tillsammans familjens andra falang med avseende på köpmönster, ideologisk övertygelse, inställning till återbruk (vi gillar), märkeskläder (gillar vi också!), inredning och mycket annat. Vi är inte lika till utseende och möjligen inte heller till sättet i övrigt men vi älskar båda att fylla år, få presenter, bli uppvaktade, välja mat, bli serverade och stå i familjens och gärna resten av världens centrum under hela vår dag. 
 
I år skulle firandet se ut så här:
 
personen och pojkvän anländer hemmet
personens mamma kramar dem alldeles alldeles för länge
champagne bjuds
vi äter alla delikatessbrickor från Café Klaras som gjort en vegansk till mig (yay!)
födelsedagshuvudpersonen öppnar många presenter, även sådana hon inte visste att hon ville ha men fick ändå
vi äter alla av den bångstyriga mittfårans bakverk ity den människan är särdeles god på att framställa konditorivaror
vi samtalar om livet, beundrar alla presenterna, äter lite mer, kramas igen och är uppe lite för sent
 
Så skulle firandet se ut. Och så här blev det:
 
personen och pojkvännen anlände till hemmet
personens mamma kunde inte krama dem pga efterhängset dåligt hälsotillstånd
champagne bjöds
vi åt delikatessbrickor från Café Klaras varav en var vegansk
födelsedagshuvudpersonen öppnade många presenter, även sådana hon inte visste att hon ville ha men fick ändå
ingen åt av den bångstyriga mittfårans bakverk eftersom hon inte var hemma, inte hade bakat några och dessutom var sjuk
mamman blev tvungen att lägga sig tidigt på grund av skörhet
 
Födelsedagsbarnet, min förstfödda, förklarade sig vara mycket nöjd trots allt och det är ju snällt av henne. Själv är jag förstås besviken. Det är ju i precis sådana här situationer som jag vill glänsa! Jag älskar bjudningar, firanden, kalas och att få uppvakta och skämma bort familjen. Nåja. Jag går för revansch!
 
Härifrån Café Klaras kom brickorna "Fredagsmys" och "Helgen är räddad".
Lite av allt som fanns på nämnda brickor.
Födelsedagshuvudperson tillhörande min falang.
Presenter!
Överraskningskläder ur ett av paketen. Inget behövdes bytas, således en lyckad födelsedagsinsats. 
 
Nu ser jag redan fram emot nästa år! Och mot aprils resterande födelsedagar förstås. Det ödmjukare gänget som inget önskar sig, inget behöver och inget vill ha.