Maximalisten

Äntligen en bildad orm
Den ena delen av motivet på bilden har jag skapat och den andra har Emilia Snövit Kikic skapat. Bra skapat av oss båda, tycker jag! Den akademiska husgrundsormen som så föredömligt visas fram av min egen kreation är ett av alla fantastiska alster som just nu går att se på Galleri Bergman i Stockholm. 
 
Jag har skrivit om Emilias konst tidigare och kommer att göra det många gånger till. Jag tycker så oerhört mycket om den förstår ni. Den är intelligent, varm, humoristisk, precis, snygg och så sprudlande kreativ att jag blir emotionellt engagerad och det finns i mitt tycke inte många saker som slår den känslan. Det emotionella engagemanget är som en underbar liten brummande motor i själen som utgör motivation, driv och blixtar av ren och skär lycka. Sådant känner jag stor tacksamhet över. Konstnärer som har den där förmågan uträttar vansinnigt mycket för oss andra, de fungerar som kul kulturell katalysator och ibland katalysatir som jag verkligen älskar! De sätter igång saker, för oss samman, låter oss hitta gemenskap där vi förut kanske bara såg olikheter, får oss att prata med varandra. Och det behöver vi så väl! 
 
Älskad människa. Älskad konst.