Maximalisten

Tidig väckning
02.30 inatt mullrade det över stugtaket. Det fick min åskrädda hund att flyga upp från sin position i ungefärlig höjd med mina lår och efter en vid och hög luftkurva istället landa i mitt ansikte. Därefter var vi vakna. Under två och en halv timme hjälpte  inget. Inte radio, inte Leif GW Perssons omständligt förklarade karriärutveckling, inte högljutt Ruzzlespelande, inte falsksång, inte massage, inte tända lampor men heller inte släckta lampor.

04.30 var läget fortfarande det här: 
(null)
Förtvivlat som ni ser.

En liten stund senare fick den vilt stirrande personen till vänster en idé om att i hällregn och noga jordad med gummistövlar på sig plaska ut till bilen och hämta buren. Den täckte jag sedan med filtar vilket tacksamt togs emot av figuren till höger på bilden. Han flydde raskt in i buren men tittade strax ut igen, då oroad över min säkerhet.

05.00 låg han så i sin bur fortfarande lätt skakig men nu betydligt lugnare och med mig vid sin sida. Nåja, den övre halvan av mig. Det var vad som fick plats i hans bur. Knappt. Det var vad som mycket knappt fick plats i hans bur. Åtminstone om också han själv skulle ligga där.

Och det skulle han.