Maximalisten

Julklappsläsning
Barnen har vuxit upp. Det märks på alla möjliga sätt, inte minst på vilka julklappar jag numera får. Tidigare har det mestadels rört sig om egentillverkade saker och teckningar men också om grejer de själva gärna velat ha och därför köpt. Jag har fått miniatyrklockor, enorma tekoppar, lustiga magneter, timglas, pyttesmå stekpannor med plats för ett enda ägg, anteckningsböcker små som frimärken med vidhängande pennor i storlek med en tandpetare och så vidare. Allt har inköpts för makens eller ex-makens pengar. Själva har de inte tjänat något och jag har genom deras liv varit den enda vuxna människan som faktiskt önskat sig något och som gillar presenter, uppvaktning och stå i centrum. Så med små barnahänder utsträckta har de försetts med monetära möjligheter av far och bonusfar vilket lett till att jag fått öppna paket på julaftnar och födelsedagar. 
 
Nu för tiden är jag fortfarande den enda vuxna - jaja, gamla - människan i deras liv som på allvar önskar sig något annat än fred på jorden, julmat och att få spela sällskapsspel med dem och nu tjänar de minsann pengar! Så skörden för min del under detta år har sannerligen varit spektakulär! Först en resa till London, som återkommande bloggbläddrare på maximalisten kanske minns, sedan underbara födelsedagspresenter och nu en strid ström av julklappar! Salt- och pepparkvarn, klänning från Gant, knivar från Global (har aldrig ägt en vettig kniv vilket är på riktigt konstigt, särskilt när man tänker på hur många bjudningar med mängder av ätande gäster jag ordnat genom livet) och en helt fantastiskt fantastisk stavmixer från Smeg samt vad inlägget egentligen skulle handla om:
 
BÖCKER! 
 
Kolla här:
Maken och jag kastade oss genast över boken om Dag Hammarskjöld och har hunnit halvvägs i den hittills mycket bra och väldigt intressanta skildringen över en - tycks det - ganska speciell människa med en remarkabel, i alla fall senare och sista delen av, karriär. Inte illa av en man som bodde hemma tills han var 48 år gammal, och som därefter flyttade till en ungkarlsvåning fem minuters promenadväg från sin fars bostad. 
 
Men låt oss kika på vad som mer skänktes oss. En Fredrik Sjöberg till som ni ser! Som vanligt utmärkt titel, "Ge upp i dag - i morgon kan det vara för sent". Den ska jag nog läsa sist av alla, jag ska längta ett tag. Men inte för länge! Man vet ju aldrig när det kan vara för sent!
 
Denis Mukwege fick vi noga räknat tillsammans, maken och jag, och på vårt vanliga sätt läser vi väl den också tillsammans. Maken har hållit i den vid ett flertal tillfällen under besök i bokhandlar men tyckt att han haft så mycket annat i sin bok-pipeline att den fått ligga kvar. Men nu har han/vi den och ser förstås mycket fram emot att plöja den. 
 
Björn Hägers "Uppdrag Bildt En svensk historia" ämnar jag kasta mig över så snart Hammarskjöld har förolyckats på sin väg mot medling i Kongokonflikten. Jag gillar Carl Bildt som jag tycker i sig själv är ett stort stycke enastående svensk historia. Jag känner mig övertygad om att det kommer att vara en spännande läsning!
 
Avslutar året på samma sätt som det startade - med en glad gubbe (för övrigt samma glada gubbe som jag slår upp ögonen till varje morgon):
 
Gott nytt på er, så här dagen innan allt och resten.