Maximalisten

Julklappsläsning
Barnen har vuxit upp. Det märks på alla möjliga sätt, inte minst på vilka julklappar jag numera får. Tidigare har det mestadels rört sig om egentillverkade saker och teckningar men också om grejer de själva gärna velat ha och därför köpt. Jag har fått miniatyrklockor, enorma tekoppar, lustiga magneter, timglas, pyttesmå stekpannor med plats för ett enda ägg, anteckningsböcker små som frimärken med vidhängande pennor i storlek med en tandpetare och så vidare. Allt har inköpts för makens eller ex-makens pengar. Själva har de inte tjänat något och jag har genom deras liv varit den enda vuxna människan som faktiskt önskat sig något och som gillar presenter, uppvaktning och stå i centrum. Så med små barnahänder utsträckta har de försetts med monetära möjligheter av far och bonusfar vilket lett till att jag fått öppna paket på julaftnar och födelsedagar. 
 
Nu för tiden är jag fortfarande den enda vuxna - jaja, gamla - människan i deras liv som på allvar önskar sig något annat än fred på jorden, julmat och att få spela sällskapsspel med dem och nu tjänar de minsann pengar! Så skörden för min del under detta år har sannerligen varit spektakulär! Först en resa till London, som återkommande bloggbläddrare på maximalisten kanske minns, sedan underbara födelsedagspresenter och nu en strid ström av julklappar! Salt- och pepparkvarn, klänning från Gant, knivar från Global (har aldrig ägt en vettig kniv vilket är på riktigt konstigt, särskilt när man tänker på hur många bjudningar med mängder av ätande gäster jag ordnat genom livet) och en helt fantastiskt fantastisk stavmixer från Smeg samt vad inlägget egentligen skulle handla om:
 
BÖCKER! 
 
Kolla här:
Maken och jag kastade oss genast över boken om Dag Hammarskjöld och har hunnit halvvägs i den hittills mycket bra och väldigt intressanta skildringen över en - tycks det - ganska speciell människa med en remarkabel, i alla fall senare och sista delen av, karriär. Inte illa av en man som bodde hemma tills han var 48 år gammal, och som därefter flyttade till en ungkarlsvåning fem minuters promenadväg från sin fars bostad. 
 
Men låt oss kika på vad som mer skänktes oss. En Fredrik Sjöberg till som ni ser! Som vanligt utmärkt titel, "Ge upp i dag - i morgon kan det vara för sent". Den ska jag nog läsa sist av alla, jag ska längta ett tag. Men inte för länge! Man vet ju aldrig när det kan vara för sent!
 
Denis Mukwege fick vi noga räknat tillsammans, maken och jag, och på vårt vanliga sätt läser vi väl den också tillsammans. Maken har hållit i den vid ett flertal tillfällen under besök i bokhandlar men tyckt att han haft så mycket annat i sin bok-pipeline att den fått ligga kvar. Men nu har han/vi den och ser förstås mycket fram emot att plöja den. 
 
Björn Hägers "Uppdrag Bildt En svensk historia" ämnar jag kasta mig över så snart Hammarskjöld har förolyckats på sin väg mot medling i Kongokonflikten. Jag gillar Carl Bildt som jag tycker i sig själv är ett stort stycke enastående svensk historia. Jag känner mig övertygad om att det kommer att vara en spännande läsning!
 
Avslutar året på samma sätt som det startade - med en glad gubbe (för övrigt samma glada gubbe som jag slår upp ögonen till varje morgon):
 
Gott nytt på er, så här dagen innan allt och resten. 
Är du Banksy?
2013 tillbringade jag fyra veckor i Bristol. Jag hade aldrig varit där tidigare men föll omedelbart och handlöst för staden. Blev väldigt förälskad faktiskt och var oerhört lycklig under de där fyra veckorna jag spenderade där. Vi hyrde ett hus med heltäckningsmattor överallt och en "boiler" som lät mystiskt i badrummet. Huset låg på en lagom rask promenad till Sainsbury´s (live well for less) där jag köpte fantastiska saker som räkor med aiolidipp färdigt att äta rakt ur förpackningen, chips jag adrig tidigare vare sig sett eller smakat och massor av annat som inte försäljs här. Då och då tog jag bussen ner till centrum och hoppade av vid Cabot Circus, men oftare ändå promenerade jag i stället dit. 
 
Bristol är kurvigt, eller kanske snarare kulligt. Det är byggt i en varierande terräng, högt och lågt mest hela tiden. Det är fullt av små butiker och slaktarens butik trängs med second hand affären, butiken med afrikanskt konsthantverk, många välgörenhetsshoppar, chokladbutiker, dvd-butiker, inredning, vanlig loppis och mycket mer. Det är också rikligt bemålat. Det finns ett stort antal fasader som försetts med konstnärliga utsmyckningar av varierande kvalitet. 
 
En som håller en mycket hög kvalitet och som återfinns på en rad ställen i Bristol är fenomenet Banksy. Jag skriver fenomen eftersom vad jag förstår så vet ingen, eller i alla fall mycket få, vad eller vem som döljer sig bakom pseudonymen. För en sådan är det. Det sägs att Banksy är en man. En politisk, bland annat, aktivist som grafittimålar på husfasader och som numera tydligen gör det i lite olika städer i världen. Tidigare var det bara Bristol som dekorerades. 
 
Han, hen, de gör det mycket bra! Det är intelligent, snyggt genomfört och når sannerligen en mycket god verkshöjd. 
 
Det kan man inte säga om den här typen:
 
Om han inte heter Rune och har stavat sitt namn fel så får man väl anta att han har någon typ av självinsikt som kallar sig för *"Rude". För oförskämt är det verkligen. Det här är klotter och inte konst, och jag avskyr det. Jag förstår mekanismerna bakom den här sortens agerande och jag vet också att det för de flesta är ett övergående ungdomligt oförstånd där behovet av att bokstavligt talat sätta sitt märke på något för en del är stort, men särskilt överseende känner jag mig trots det inte. 
Här har han också varit, Rune. Eller om det är en tjej, Rude Rut kanske, inte vet jag. 
 
Banksy är det emellertid inte. Den saken är säker.
Tipstjänst
Lite lästips kanske? Så här i juletid. Jag har valt ut några favoriter som var och en av dem gett mig en särskilt stor läsvärdesupplevelse. 
Uppifrån och ner:
 
Frans de Waal (primatolog, psykolog, etolog) gör jämförelser mellan människan och andra primater främst med avseende på moral. de Waal har under ett tjugotal år studerat temperamentsfulla schimpanser och fredsälskande bonoboer varav de senare lever i matriarkat och som gärna råder bot på konflikter genom att ha sex med varandra. Eller, bonoboer använder sex för lite av varje, det är faktiskt vad de gör helst i livet. De är fredliga och mycket erotiskt intresserade. 
 
Boken är utomordentligt välskriven och resonemangen både djärva och fängslande. Experimenten med de två kapucineraporna som behandlas orättvist i ett försök att bevisa teorin att känslan för rättvisa har rötter mycket långt tillbaka i tiden när människa och apa var samma art är både roande och rörande. I korthet går det ut på att de två aporna som sitter i varsitt rum men kan se varandra byter en sten mot gurka. De ser att det även finns vindruvor vilket är kapucinerapors favoritfrukt men upprörs inte av det så länge de båda får samma belöning för sina stenar. När så den ena plötsligt får en vindruva som tack för stenen men den andra fortfarande bara får gurka förändras sannerligen stämningen. Den som fått gurka men blivit utan vindruva vägrar att äta gurkan som den tidigare ätit med god aptit och får i stället ett utbrott av ilska. Det är mycket tydligt hur orättvist behandlad hen upplever sig ha blivit. 
 
Vid minsta intresse för människans natur, moralbegreppet eller primater - läs den här boken. 
 
Oliver Sacks (professor i neurologi) har skrivit fantastiska böcker men det här är i mitt tycke hans bästa. Hans bok "Awakenings" är kanske hans mest uppmärksammade. I den beskriver han arbetet med patienter som efter att ha drabbats av epidemisk hjärnhinneinflammation blivit katatona och upptäckten av L-dopas gynnsamma effekter på tillståndet. Robert de Niro spelade huvudrollen i filmen som vann ett flertal priser. 
 
I "De färgblindas ö" åker Sacks till en stillahavsö vid namn Pingelap där en del av invånarna är totalt färgblinda. Sacks, själv ansiktsblind, reser också till ön Guam för att där studera en ovanlig ärftlig nervsjukdom. Men det är inte allt han gör, hans livslånga intresse för botanik gör att han även intresserar sig för den mycket speciella växtlighet som finns på dessa öar. Av särskilt intresse framstår kottepalmerna som stammar från förhistorisk tid. 
 
Det här är en lysande bok, finns inte en sida, inte en mening i den här boken som känns onödig eller tråkig. Sacks är briljant både som författare, berättare och som neurolog (förstås). Hans underfundiga humor adderar ytteligare till det redan höga läsvärdet. 
 
Vid minsta intresse för öar, sällsynta sjukdomar, saker man annars inte vet något om eller helt enkelt bara intresse för en extremt bra berättelse - läs den här boken. 
 
Richard Dawkins (evolutionsbiolog, etolog) författare till en av de bästa böcker som skrivits "Illusionen  om Gud" och i mitt tycke en av de mest intelligenta människor som lever och verkar i samtiden berättar här i sin självbiografi "Nyfikenhet och förundran" (första delen av två) om de första 35 åren av sitt liv. Det här är en bok av stort intresse inte minst med tanke på hans stora påverkan på hur vi ser på evolution och religion. 
 
Utmärkt skriven, otroligt rolig och alltigenom högintressant. Jag älskar Dawkins.
 
Vid minsta intresse för ateism, intelligens, levnadsbeskrivning, samtidshistoria och stora tänkare - läs den här boken. 
 
Andrea Wulf  (historiker) skrev en intressant bok - "Jakten på Venus" - om ett globalt samarbete mellan vetenskapsmän över hela världen som slog sig samman i slutet av 1760-talet för att studera hur lång tid det tog för planeten Venus att passera solen. Den boken var mycket bra men den jag vill lyfta fram här är ännu mycket bättre. I "Vetenskapens bortglömde hjälte" möter vi naturforskaren Alexander von Humboldt, bror till den för vår tid betydligt mer kände Willhelm von Humboldt. 
 
Den här boken har allt! En exceptionell människa som gör exceptionella saker exceptionellt ofta och på de mest exceptionella sätt. Jag citerar baksidestexten: "Alexander var en upptäcksresande och sin samtids mest berömda vetenskapsman. Städer, floder, bergskedjor, en pingvin och en gigantisk bläckfisk - till och med en plats på månen - bär hans namn. Hans liv var fyllt av upptäckter och äventyr: han besteg världens högsta vulkaner, tog sig igenom det mjältbrandssmittade Sibirien och skrev banbrytande bästsäljande böcker."
 
Han gjorde också förutsägelser angående miljöpåverkan och förstod vilka negativa konsekvenser det skulle bli av avverkning av träd på sluttningar ner mot sjöar och mycket mycket mer. 
 
Det här är en av de absolut bästa biografier och bästa böcker alla kategorier jag någonsin har läst. 
 
Vid minsta intresse för historia, innovation, enastående prestationer, exceptionalitet och genialitet - läs den här boken.
 
Julian Guthrie (journalist, författare) har skrivit boken "How to make a spaceship" som måhända inte är ett stort litterärt mästerverk men som handlar om några av världens absolut mest drivna entreprenörer inom rymdfart. Här skriver hon om Peter Diamandis och hans X-PRIZE, kampen om att skaffa fram pengarna och inte minst om alla de som på olika sätt jagade efter att erövra den betydande prissumman för den osannolika och imponerande prestationen att skicka en bemannad farkost på 100 kilometers höjd och sedan göra om samma sak med samma farkost inom två veckor. 
 
Personerna i boken (däribland Diamandis, Routan, Melville) är dock vad som bränner sig fast längst i mitt minne. De är alla så märkvärdigt modiga, galna, uppfinningsrika, våghalsiga, övermodiga, äventyrliga och så komplett och emellanåt också bokstavligt utomvärldsliga att det knappt går att ta in. Jag satt många gånger under läsningen och både rös och förfärades av saker de tog sig för. Men främst imponerades jag förstås. Tänk ändå, att så många av de saker, upptäckter, innovationer som fått så stor betydelse för så många gjorts av så få. Ibland bara en enda individ. Tanken svindlar.
 
Vid minsta intresse av produktiv inspirerande galenskap parad med enorm intelligens och sinne för äventyr utan begränsningar - läs den här boken.