Maximalisten

Pagodmössans ouppklarade försvinnande
Vaknade härom natten av en tankeparasit. Från ingenstans hade ett minne börjat röra på sig och som med de flesta minnen som bestämmer sig för att 02.15 är en bra tid för en återförening med ägaren skapade det bara oreda och förstörd sömn. Mitt i en annars rofylld nattsömn tyckte tydligen min hjärna att stunden var kommen för att påbörja en utredning av vad som kan ha hänt med pagodmössan i två våningar som jag köpte på en hantverksmässa på Baerums Verk för ganska precis 20 år sedan. 
 
Det hela började med att jag mycket sömndrucken konfronterades med en minnesbild av mig själv köpandes mössan. Inga kval leds ehuru så långt. Tvärtom välkomnade jag minnet av pagodmössan som jag då kom ihåg att jag var mycket förtjust i. Hade varit mycket förtjust i. För vad minnet härnäst fann för gott att informera mig om var att den numera och sedan länge är försvunnen. Där började saken plåga mig för nu var det plötsligt ett antal flyttar och ett enormt stort antal lådor som skulle gås igenom i ett skröpligt och dittills sovande huvud. Jag vaknade inte heller, inte på riktigt i alla fall. För då hade jag åtminstone kunnat ta ett grepp om situationen och ruska tankarna i ordning. Kanske sagt något i stil med "Ja, det är tråkigt att tvåvåningspagodmössan är försvunnen, men jag har väldigt många andra mössor så det är väl inte direkt ett problem vars lösning måste uppfinnas nu klockan 02.15, eller hur jag?" och så hade jag kunnat ta en klunk vatten och rulla ihop mig bakom makens rygg och fortsätta sova. 
 
Men nej. Så hände det sig inte. I stället började minnet söka sig fram genom förråd, lådor, påhittade hus jag aldrig bott i och kattvindar i hus jag tidigare residerat i. Här och där snubblade minnet över helt andra saker, lådor och problem och kastade sig in på sidovägar som inte heller de ledde till något konstruktivt. Så jag var inte vaken, men jag sov inte heller. Mycket irriterande alltsammans. Utmattande! Till slut infann sig något som endast kan beskrivas som ett klimakterieraseri. Jag blev så förargad på minnet att jag kastade av mig täcket och rusade upp. Med håret på ände slog jag sedan i lilltån eftersom jag under min dramatiska sorti från sovrummet missat att lysa upp farbar väg genom köket och därav i tillägg till det dåliga humöret skaffat mig en stukad tå. 
 
Det var aldrig ett alternativ att gå ner till källaren, det ska sägas. Men jag gick igenom de skåp som skulle kunna vara aktuella för mössförvaring här i våningen. Det gav förstås inget alls. Vilket jag egentligen redan visste. Jag har inte sett pagoden sedan flytten 2005. Den dväljs garanterat i någon av de lådor som förblev oöppnade efter skilsmässan, och jag har som sagt väldigt många andra mössor. Det går ingen mössnöd på mig! Tå och raseri lugnade sig efter en stund och jag återvände till make och hund i sovrumssängen. 
 
Pulsen bromsades och makens rygg var precis lika mysig som alltid. Sömnen vinkade åt mig och jag vinkade tillbaka. Allt var gott och jag försjönk i dvala som närmade sig den efterlängtade djupsömnen när plötsligt ännu en tankeparasit beslöt sig för att roa sig med mig. 
 
"Du bryr dig inte om tvåvåningspagoden mer. Jag förstår...", sa den släpigt till mig. "Men Sherlock Holmes-hatten då? Den du köpte i Dublin - var är den?"
 
Mössor i urval. Dock ingen pagod och heller ingen Sherlock Holmes-mössa (deerstalker-mössa) (han bar tydligen aldrig en sådan, men jag däremot - jag gjorde det. I alla fall tills dess att den försvann). 
 
 
#1 - Mösstanten

Ett så gräsligt roligt inlägg! Och gräsligt är det förstås när man råkar in i sådan där tankeverksamhet på natten. Det har jag råkat ut för många gånger, dock har tankarna aldrig kretsat runt en pagodmössa för en sådan har jag aldrig ägt. Det här var roligt! Dessutom känns det upplyftande att lära känna en annan mösstant.

Svar: Ja, allt förefaller så svårlöst när det kommer för en nattetid. Också bagateller växer sig stora. :-D Tack detsamma, tycker också att det är väldigt roligt att lära känna en annan mösstant!
Maximalisten

#2 - Bella

Om du hade haft Sherlockmössan hade du kanske lyckats hitta pagodmössan 😉

Svar: Elementärt, min käre Watson. :-D
Maximalisten