Maximalisten

Kärlekshelg
Idag ska jag ägna mig åt trista saker som att tvätta. Men det kompenseras strax av att jag och maken sätter oss i varsin vagn på tåget mot Uppsala. Ja, det var förstås en klen inledning på kärlekshelgen att vi inte fick biljetter i samma vagn, men - som det brukar heta - det är ju inte fel att längta lite efter varandra! 
 
Så efter att ha gjort det, längtat efter varandra, så stundar en ljuv återförening på Uppsala Central. Jag räknar med att vi kommer att bära oss väldigt romantiskt åt och överräcka gåvor, kyssa varandra till smäktande violinmusik och kanske även sjunga serenader till varandras ära. Eller så går vi och äter lunch. 
 
Jag ser verkligen fram emot detta! Först en helg i härliga Uppsala som jag tycker så mycket om och som maken både studerat, arbetat och bott i och därför känner till varenda vrå av och sedan på måndag ska jag träffa äldsta dottern! Ni förstår ju, med sådana framtidsutsikter kommer tvätten att dansas torr. Ska bli så himla kul!
 
Min äldsta dotter Linnea har blivit stockholmare, sambo och student. Hon har också blivit med ny lägenhet och det är den som har den där balkongen som jag med liv och lust kommer att inreda. På måndag ska jag få se både den och lägenheten från insidan. Så spännande! 
 
Det gick fort, det måste jag säga. Ena stunden var hon pytteliten, hade sammanväxta ögonbryn och hår i hela pannan bara för att i nästa vara vuxen, arbeta, studera, beställa matkassar, prata om kontantinsatser, ta och ha körkort, veta hur mycket saker som helst och klara sig ruskigt bra utan mig. Alltsammans fantastiskt förstås.
 
Tänk ändå att det gick så bra för dem. Att det ens kunde göra det? Med tanke på hur lite jag visste om barn när personalen på förlossningen vinkade av mig och önskade oss lycka till vid hemresan. Men man växer med uppgiften och naturen och biologin har utrustat oss för att bli förälskade i, vilja värna, stödja, lära, uppmuntra och ta hand om våra barn. Och älska dem förstås. Det sistnämnda har jag nog gjort mest och bäst av allt som föräldragärningen inneburit. Som jag älskat dem och som jag alltid kommer att älska dem. 
Här är delar av klanen. Jag har beroende på dålig mobilkamerahantering klippt huvudet av Auri, gjort svärsonen Claude suddig, maken tankfull och Tuvas hår risigt. Ganska talangfullt att klara av allt det i en enda tagning!
Och här ser vi kärlekshelgens enda andra deltagare lägga huvudet så förtjänstfullt på sned. Gölligt, tycker jag. Vi var förresten på Nonna Grassa den där dagen. Där har en väninnas dotter blivit kökschef, gjort om menyn och kanske något mer som jag inte känner till men som säkert blivit utmärkt bra. Jag åt vegansk pizza, och den var också bra. 
 
Äldsta dottern alldeles vuxen, klok, snäll, förståndig och med två ögonbryn.