Maximalisten

Närbild av en fashionista
Jag har ganska nyligen blivit med blogg och känner därför att jag fortfarande kan prova mig fram när det gäller vilken inriktning jag vill ha på den. Förra veckan testade jag att ha en skönhetsblogg men fann att ämnet alltför snabbt blev uttömt. En människa vars necessär innehåller fem saker varav minst en är 22 år gammal får svårt att klara sig på enbart det ämnet. 
 
Hur som helst har jag idag tänkt mig att modeblogga! Där känner jag att jag förmodligen har en del att anföra, komma med, erbjuda. Kanske mynnar hela saken ut i vloggar, bloppisar och evenemang där jag som trendsättare kommer att vara mycket eftertraktad och få ta emot priser. Men nu går vi händelserna i förväg. 
 
I min nya roll som fashionista kände jag att det kunde vara idé att visa en av mina viktigaste följeslagare i livet (och dess innehåll), nämligen min handväska. Den är relativt ny, kanske bara sju år, och den är trots att den är mycket bra och antagligen har många goda år kvar i sin relation till mig inte alls lika älskad som dess företrädare var. Min förra väska, en Longchamps, fick jag nämligen av min make medan vi var nya som par. Den plockade han på ett elegant sätt upp på en resa till Paris där han tillsammans med min bonusson tog på sig den grannlaga uppgiften att välja inte bara damväska utan också plånbok till sin nya kärlek. Det gjorde han så bra att plånbokens magnet visade sig vara i kraftfullaste laget och tog därför livet av samtliga mina kort. Men vad gjorde väl det? Väskan var fantastisk och jag använde den tills botten bokstavligt talat gick ur den. 
 
Efter det tragiska slutet vandrade jag väsklös omkring i världen något år innan jag kom på den fullständigt briljanta idén att det gick att köpa en ny. Longchamps hade vid det laget inte någon större kollektion i Karlstad varför det i stället blev väskan på bilden köpt hos Liljas väskor vid Stora torget. 
 
 
Plånboken däremot är köpt på Walmart i Chengdu när jag var där 2008. Det mina vänner var ett mycket bra köp! Den har visat sig vara fullständigt outslitlig och, törs jag lova, står emot vad som helst! Den är dessutom en av de saker jag använder mest i livet och ser då och då ut som en övergödd gris på grund av väldigt många kvitton. På bilden är den dock tämligen slank då jag som en eftergift för estetiken hastigt befriade den från ett halvkilo kvittenser.
 
 
Vi är nu framme vid innehållet i väskan. Det handlar en hel del om missbruk faktiskt. Tre nässprayer är det största beviset på hur långt nere i sprayträsket jag till min stora irritation återigen befinner mig. Jag har under stora delar av livet fört en ojämn kamp mot missbruket av nässpray. Led av det som ungdom, lyckades lägga av som ung vuxen. Blev gravid, trillade dit igen. Avvande mig några år men har nu det besvärligt igen efter några förkylningar där boten på nästäppan utövade för stor lockelse på mig. Näsdukar ICA basic på plats i väskan för att rädda upp resultatet av svårt misshandlade slemhinnor. 
 
Cola Zero. Ytterligare ett missbruk som dessvärre gjort storstilad comeback. Punchpokaler. Livslångt missbruk. Moving on.
 
Biobiljett, inte mycket att säga om den. Kul film (ogillar Anna som jag tycker är väldigt elak mot Alex. Jag älskar däremot Freddan!). Hundbajspåsar. Ja, man tar ju sitt ansvar. Skavsårsplåster - numera alltid med mig. Tog många år, många onda och blodiga fötter senare innan jag på allvar blev vuxen nog att se till att ha ett lager plåster i väskan. Köper numera också bättre skor, men storstadssemestrar i varma klimat kan när som helst under en promenad söndra och härska över fötter som bara en stund tidigare mådde utmärkt i sina Scholltofflor. Avdelningen: så är det bara. 
 
Visitkortet kommer från en butik på Macao där jag lämnade en mycket stor hög pengar för lite andra väskor än min egen. Presenter till döttrarna. Därefter ser vi nycklar hem och bilnyckeln (som inte är någon nyckel utan mer bara en klump som tydligen ska vara med i bilen men som inte har någon direkt funktion för framförandet av densamma). 
 
Sist men inte minst, den blå flärpen. Den är beviset för att jag från och med idag ingår i en exklusiv skara människor som trivs med att bli svettiga i samma lokal. Jag har köpt mig ett årskort på gymmet, ett ställe jag hittills i livet bara hört talas om men aldrig stiftat någon närmare bekantskap med. Jag har också köpt en tröja i matchande färg som det anstår en verklig fashionista att göra!
 
 
Okej. Det var allt. Mitt första inlägg som modebloggare! Varsågod för det.