Maximalisten

Omfamnar helfabrikat
"Här är ditt kylskåp" var en tv-serie som började sändas på SVT 1992. Då var jag tjugofem år och intresset för matlagning var betydligt lägre då än senare. Så det programmet tittade jag inte på. Säsong 3 av samma program däremot, det tittade jag på. Då var jag fyrtiofyra år och hade en hel del lagade måltider under bältet, om jag uttrycker saken så.
 
Jag har egentligen alltid sedan jag började med det tyckt om att laga mat. Särskilt roligt har det varit att laga mat till festliga tillfällen medan vardagsmatlagningen som det ju finns betydligt mer frekvent behov av kanske inte alltid är så vansinnigt upphetsande. Jag och min man har inga gemensamma barn men tillsammans har vi fem stycken, och det var några år som de skulle utfodras. Då var den ständiga frågan från min sida: "Vad vill ni äta i morgon?" och det ständiga svaret från både ungar och make var: "Vet inte" när det inte var, "Vet inte. Något gott". De klagade sällan eller aldrig på vad jag hade lagat, makens barn klagade inte en enda gång och mina bara ibland men själva inspirationen kunde förstås ändå tryta ganska ofta. Vad ska man egentligen hitta på sju dagar i veckan, under somrar och lov tre gånger om dagen, till de alla flyttat hemifrån?
 
I alla fall. Det där programmet, jag såg kanske inte alla avsnitt men jag såg några. Idén är enkel, det kommer en känd kock hem till en känd person, öppnar den kända personens kylskåp och lagar sedan en trerätters av vad som hittats i nämnda skåp. Den sortens matlagning ägnar sig antagligen väldigt många familjer av lite olika anledningar åt. Tidsbrist är förmodligen en vanligt förekommande anledning. Sparsamhet kan vara en annan. Miljöaspekten en tredje. Det är bra att laga av det man redan har och det är ännu bättre att äta upp det man redan lagat. Däremot är det väl tveksamt om alla knåpar ihop trerätters av det som ligger och skramlar i kyl och frys. Men vad vet jag, det förekommer säkert det också. 
 
Nu när det bara finns en enda unge kvar i hemmet och den ungen nått myndighetsåldern och själv är högst kapabel att röra i grytorna och jag samtidigt har blivit allt bekvämare har jag upptäckt något jag förr oftast i raskt takt passerade förbi, nämligen hel- och halvfabrikat. De måste ha blivit både bättre och fler för nu kastar jag något fryst i pannan åtminstone ett par gånger i veckan. Den veganska/vegetariska delen av frysdiskarna blir allt mer innehållsrika. Och! Jag såg alldeles nyss att Oumph! släpper två veganska pizzor rakt ner i frysdiskarna i februari. Det ser jag verkligen fram emot! Jag älskar Oumph!
 
Här ser ni några favoriter ur min kyl respektive frys:
 
 
Kolla på den där Sheese där! Den är supergod. Godaste veganska osten om ni frågar mig. Nu gjorde ingen det men det spelar ingen roll, jag säger det i alla fall. Godaste veganska osten! Ser ni Sour Supremen då? Världsbra i vegansk paj och mycket mer. 
 
Och jag som sade att Oumph! är min favorit? Finns ju ingen på bilden? Nä, för den har jag förstås ätit upp! (Glassen är också slut, det är bara tomma förpackningar på bilden. Erkänner!) 
 
Hur bra är inte allt det här? Väldigt bra! Och snart kommer alltså pizzorna. "Vad vill ni äta i morgon?" kommer jag att fråga resterna av familjen "Vet inte", svarar de. "Något gott?" frågar jag, "Gärna", säger de och det är då ugnen går varm och pizzorna strax därefter landar på tallrikarna.