Maximalisten

Välkommen till provning av värmländska ölförmågor
2010 blev jag mycket, säger mycket, besviken på ett vin. Det har jag i och för sig blivit många gånger både innan och efter, men den här besvikelsen tog mig särskilt hårt.
 
Maken och jag var på Island. Fantastisk ö, fantastiskt land, fantastisk natur, fantastisk mat och fantastiskt vin. Vid en sen middag i Reykjavik med levande ljus och underbar mat på en väldigt mysig restaurang serverades vi ett vin som var helt magiskt gott. Så gott att jag fotograferade av flaskan och, när jag kom hem igen, genast beställde flera flaskor av samma sort. De ankom systembolaget endast några dagar senare och på helgen vid en sen middag med levande ljus och mat jag själv lagat serverade jag oss samma vin. Det smakade inte bra. Det smakade så långt ifrån bra att jag på fullt allvar undrade om det var något fel på det. Det var det förmodligen inte för när jag provade en annan butelj så var inte heller det gott, det var däremot äckligt på ett annat sätt än den första flaskan.
 
Slutsatsen av denna empiriska studie och fler dylika ändå är att vin är synnerligen opålitligt. Man vet inte vad man får! Det är känsligt och konstigt och krävande. Gott en gång och i bästa fall ointressant nästa. I sämsta fall vedervärdigt. Detta är ett tungt vägande skäl till att jag strax bjuder på ölprovning av lokala, närproducerade öl. Eller, bjuder och bjuder. Så här kommer det att gå till, jag provar och sedan bjuder jag er på resultatet av provningen. Jag får drycken, ni får omdömet om innehållet. Min man kommer också att vara mig behjälplig under den undersökande processen, han kommer att agera assistent och dricka upp det som blir över efter provsmakningen.
 
Ett annat skäl till provningen är att ölen som sagt är lokala och närproducerade. Sådant är roligt och bra och därmed något jag gillar. Jag gillar nämligen roligt och bra (och öl).
 
 
Nu börjar det! Här ser vi kvällens första objekt.
 
Snygg flaska! Alkoholprocent 4,2. Bra doft, liten krona som snabbt försvinner. Grumlig och något mörkare än en riktigt ljus öl. Smakar lite av citrus, inte lime men kanske som om en småsur person gått förbi den eller som om en sjättedels liten tunn skiva citron förirrat sig ner i den. Passar till mat, skulle jag säga. Men också (uppenbarligen!) utan mat. Över till nästa.
 
En till snygg flaska minsann och som ni säkert ser så är detta ett äppelöl. Doften minner dock mer om päron än äpple tycker jag, men det går ju inte att ha något emot ity båda fruktsorterna doftar som vi vet härligt. Volymprocenten är 5,7. Saknar i det närmaste krona (inte för att jag vet vad det kan betyda men nämner det i alla fall). Mycket frisk och fruktig smak. På systembolaget brukar de ju prata om smakklockor och den här ölen tycker jag smakar åt kvart i 12-hållet vilket ger oss en pigg och alert öl som sannerligen gör att det spritter i benen!
 
Det har varit mycket snack om Värmlands vita älg. Filmad och utlagd på Facebook och nu alltså också som öl. Själv såg jag den, älgen, redan för tjugo eller om det var tjugofem år sedan när jag i bil var på väg från Värmskog till Arvika. Eller det var kanske inte samma vita älg som är i omlopp nu men det var definitivt en vit älg. Kanske en släkting till den som strosar omkring nu. Hur gamla blir älgar egentligen? Hur som helst så kom jag körande och där vid vägrenen i ett grunt dike stod den helt vita älgen och norpade åt sig blad från ett träd. Jag stannade till och vi betraktade varandra en stund innan jag körde vidare. Jag tror personligen att jag var mer tagen av händelsen än vad älgen var för den fortsatte bara att äta när stunden var över.
 
Okej.Tillbaka till ölprovningen. Bra doft, bra färg. Volymprocent en femma jämnt. Bra drag i smaken, lite kraftigare än de tidigare. Det här är mer ett kvällsöl, tycker jag. Väcker begär efter kyssar bakom dansbanan i Folkparken, och minner både om kåda och vingliga cykelfärder. God så att smakklockorna stannar! Men varför är älgen plötsligt engelsk?
 
 
Oj oj! Överraskande mycket mörk färg! Volymprocenten flexar musklerna och visar upp imponerande siffrorna 6,7. Doften är stark och distinkt. Bränd Skogaholmslimpa med sirapsklick. Det här nog en öl som är bättre till mat än den är på fastande mage. Å andra sidan är den mäktig nog att göra en mätt direkt, tar man två behöver man förmodligen inte äta alls på ett par dagar. Den här ölen skulle jag vilja dricka i sällskap av Kristofer Hivju och direkt ur en vikingahjälm. Sist ut ikväll:
 
Volymprocent 4,7 och enligt flaskans etikett en ljus modern lager som har en torr och elegant avslutning. Nu är det här ju en provsmakning och själva avslutningen ska dessutom kondukteras av min assistent så det får jag väl anledning att återkomma till om det är något jag och assistenten håller med om.
 
Men nog känns den modern alltid. Det här tycker jag är en perfekt barhängsöl. Lätt och fräsch och lite förhoppningfull så där som man ju kanske är under ett barhäng. Känns som en ung öl. Ingen surmulen och trulig tonåring, utan mer en optimistisk nyvuxen som fått sitt första jobb och nu är ute för att spendera första lönen på precis allt som den kan tänkas räcka till.
 
Den här ölen heter CARLSTAD NR 1 och ja, fortsätter allt närproducerat att smaka så här bra så finns det väl ingen anledning att säga emot.
 
Listan ikväll, godast först:
  1. White moose ale
  2. Carlstad nr 1
  3. Carlstad pilsner
  4. Värmlands smaker
  5. Fryken
 
Nu får assistenten ta över. Jag önskar honom lycka till.
#1 - Tess

Ja, just den vita älgen som filmades i Gunnarskog är inte så gammal som 20-25 år :-) Jag minns honom så väl som kalv, då han blev moderlös tidigt och man hjälpte honom att skaffa föda genom att fälla träd etc. Jag var inte med om det, men hörde berättas om det. Jag är från den trakten så det är kul att området blev så känt helt plötsligt :-D Dock lite synd om älgen att den är så oskygg. Den har varit i farozonen några gånger för att den är för nära människor.

Svar: Aha, intressant! Men hur gammal är den då? :-)
Maximalisten