Maximalisten

Mellanlandning
Jag förstår inte varför det inte finns några fina solcellslampor? Hur kommer det sig? Det finns solcellslampor i form av gnomer som ser både perversa och direkt elaka ut och det finns solcellslampor i form av grodor som ser både perversa och direkt elaka ut och så finns det solcellslampor i plast som ser ut som ... ja, som plast helt enkelt. Världens mest eftersatta marknad tycks det mig, en marknad som skriker efter designers med god smak eller åtminstone någon sorts smak. 
 
IKEA hade för något år sedan (och har kanske fortfarande) solcellslampor för inom- och utomhusbruk men även de såg konstiga ut. Det fanns till exempel en golvlampa som jag gärna hade köpt men som jag inte kunde köpa eftersom jag inte bor i Lustiga Huset på Liseberg. De, IKEA alltså, har i alla fall några helt vanliga risbollar och det är väl okej om än inte vad jag letar efter. Men vad exakt är det som gör att ingen designar en helt vanlig snygg begriplig lampa som drivs av sol? Sätt i gång, people! Jag behöver sådana lampor. 
 
Och varför jag behöver det är förstås för att jag tillbringar tid i en timmerstuga där allt så att säga är lite vintage. Det finns inte el och inte vatten. Men riktigt allt är inte vintage. Jag ljög. Vi har en solcellspanel på taket och just den här sommaren kan man säga att den varit i sitt esse och levererat ljus till våra sänglampor som om det inte fanns något slut på det (kanske det inte gör heller). Dessutom kan vi med hjälp av denna utmärkta anläggning ladda mobiler och iPads och datorer och det är ju också bra. Det tillåter oss att hålla emellanåt nödvändig kontakt med civilisationen men också att tillsammans med det övriga semesterrusiga svenska folket se på VM i fotboll. 
 
En match, den lyckade mot bobåkarna i Schweiz, övervarande vi ehuru på den lokala puben. Det var på många sätt en upplevelse. Öldrickande människor i landslagströjor, varav några såg ut att stamma från 70-talet, var så starkt engagerade i både missade och tagna chanser att jag stundom fruktade att taket skulle lyfta. Det gjorde det emellertid inte men jag blev tvungen att kontringsskrika en del för att tryckutjämna och slippa lock i öronen. 
 
Ormen har hållit sig borta. Och eftersom det nya dasset alls icke är på plats är jag den evigt tacksam. Jag kan förstås inte med säkerhet veta att den inte ligger och kikar på mig på någon plats där jag inte ser den, men så länge den är diskret så tänker jag att den rackaren får spana på vad den vill. 
 
I övrigt så har det målats och hållits på. Lästs fler böcker (som nog faktiskt måste bli ett eget inlägg) samt diskuterats vad som egentligen kan och bör räknas som PATINA (det måste nog också bli ett eget inlägg på grund av hög relevans och stor övertygelse om att min definition och uppfattning är den enda rätta). 
 
Under sommaren måste också viktiga beslut fattas, som till exempel vilken säng jag ska specialbeställa till stugan. Jag behöver en ny där men den kan bara vara 193 cm lång. Så ja, det ska ordnas. OCH, jag ska köpa nya utemöbler. Jag är våldsamt sugen på Lene Bjerres bambumöbler så det blir intressant att se hur väl de gifter sig med timmerstugeexteriören. Kan inte tänka mig annat än BRA!
 
Nu är jag hemma och tvättar och grejar. Lavjar lyxliv med elektricitet och vatten i kranen. Glömmer tyvärr att spola när jag går på den garanterat snokfria toaletten. Inte så charmigt, jag vet. Men är starkt indoktrinerad av det långvariga utedassandet. Förlåt familjen. 
 
En som inte har hjälpt till med någonting.
Blåbär som jag hann kapa åt mig innan hundarna hade plockat dem. De äter annars gärna upp vartenda bär de kommer över.
En till som inte gjorde någon som helst nytta.
Här däremot ser vi hur det går när en uppfinnarjocke vid namn maken är i farten. Då bygger han ett hus till sina strandstolar. 
En närmare titt på det imponerande verket. Jag är säker på att de skulle tacka honom om de bara kunde. Troligen genom att hålla ett ganska långt tal.