Maximalisten

På promenaden
Jaha, tänkte jag. Nu får jag post. Undrar vem det är som vill mig skriva några rader? Långväga ifrån? Kanske en lättare hyllning? Eller kan det vara någon som behöver min hjälp? Kanske någon som i tankarna sökt efter goda råd och då kommit på att kanske skulle just jag kunna ha några sådana på lager?
Ja, så gick tankarna när flaskan guppande kom allt närmare. Det är lätt att fantisera under sommarpromenader. Allt är ju så enormt vackert hela tiden. Till och med den flaska i vattnet som inte egentligen borde vara där.
Här står jag gärna en stund. Har svårt att gå förbi utan att göra det. Jag tycker att det är intagande på ett sätt som manar till kontemplation. Cyrillus Johansson som skapade den här museibyggnaden och jag hade säkert haft en del att tala om. Han verkar lika förtjust i den traditionella kinesiska arkitekturen som jag är. 
Mariebergsviken. Sommaren vet vad den gör. Behagfullt sträcker den ut sig framför oss viss om att den inte ens behöver kråma sig för att vi ska beundra den. Den kan bara vila, säker på sin skönhet. 
Vid Sockerslottet på väg mot Operan. Fantiserar ofta om att skriva en roman om Sockerslottet. Som Yacoubians hus fast på svenska och förlagd i Karlstadmiljö. Fantiserar också ganska ofta om att den där måsen som sitter där ska  hämta sina hundra närmaste släktingar och ta dem med till Hammarö sydspets där de kan föra sina minst sagt högljudda samtal med varandra utan att blanda in mig som ofrivillig lyssnare. 
 
Under en längre vistelse i Kina så bodde vi vid en liten sjö där jag närde liknande men till sist något mer brutala fantasier. Den gången så skötte sig fåglarna, de sjöng bara vackert i stämmor och stod lika gracilt som de brukar avbildas på kinisiska målningar och böjde på sina smäckra långa halsar i något som påminde om ödmjuk blygsel över hur fantastiskt de lät. Så en kväll adderades ett mycket litet annat ljud. Inte på långa vägar lika vackert men i alla fall lite gulligt. 
 
En vecka senare hade lätet tilltagit både i styrka men framför allt i mängd. Det kväktes högt och lågt och hela tiden när en miljard väldigt stora paddor försökte göra upp om något som dessvärre förblev outrett. Hade sjön haft ett temperaturvred hade jag fått sitta på händerna för att inte använda det. 
 
Jag berömmer mig av att ha en god sömn och att inte vara ljudkänslig och jag sover verkligen ofta som allra bäst omgiven av människor som pratar och helst också med någon lampa tänd. Men tydligen knäcks jag lättare och fortare av måsbabbel och paddkäbbel.
Här är en som varken babblar eller käbblar och som är det bästa kapitlet jag vet i den viktigaste romanen av dem alla - livet - som tack och lov pågår i verkligheten och inte i bara i fantasin. I bloggen är han mest känd som maken eller äventyraren. Han är också i skarp konkurrens med sommaren det bästa på promenaden.