Maximalisten

Tre delar helgen som gick och en del helgen som kommer
Jag vet inte om jag har skrutit över min äldsta dotters pojkvän här i bloggen? Utanför bloggen gör jag det mest varje dag. Han är nämligen ruskigt bra. Så när jag inte själv kunde köra till Stockholm och besöka dem som avtalat var så körde han istället hit och hämtade mig. Och det var inledningen på en alldeles spektakulärt mysig och rolig helg. 
 
Dottern och pojkvännen jag nu ämnar skryta ohämmat mycket över har nämligen blivit med en ännu bättre lägenhet än den redan väldigt bra de hade innan. Så flyttlasset hade gått och nu var det min tur att säga hej till Gärdet. Jag har förstås varit på Gärdet förut, bland annat under en soldisig underbar helg tillsammans med killen jag skröt över i förra inlägget, äventyraren ni vet. Då gick vi långa promenader hand i hand över Gärdet och pussades varannat steg, fikade på Waldemarsudde och besökte Prins Eugens konstmuseum. Härligt alltsammans! Och helgens tilldragelser stod inte det tillfället undan trots att soldiset, värmen och äventyraren uteblev. 
 
Möjligt att vädret var en smula kallt, men sällskapet var desto varmare. Vi packade upp grejer, monterade saker, pyntade, provade tavlor, rullade ut mattor, mellomyshandlade, mellomyste, gissade rätt vinnare (i alla fall gjorde jag det), pratade, skrattade och sade sedan god natt för att orka med söndagens bravader. 
 
Efter frukost och mätning av diverse ytor - riktigt mätning, inte bara med mitt ögonmått - gav vi oss av mot Mall of Scandinavia. Vi var så målinriktade och disciplinerade att parkeringshuset var helt tomt när vi kom dit. Först på plats och med listan i högsta hugg skulle vi så angripa och täppa till de inredningsluckor det unga paret drabbats av i och med den nu betydligt större bostaden. Vi attackerade i en inledande räd Åhléns, Room, Ellos, HM Home, Zara Home, Illum Bolighus, Royal Design, Habitat, Cervera och Hemtex. Dotterns pojkvän gjorde enligt mina instruktioner mentala noteringar om vad som sedan skulle inhandlas. Effektivt, proffsigt och roligt.
 
Här på bilden gjordes till exempel en mental notering angående en fåtölj som senare bärgades hem.  
Jag hann med en snabb kisspaus också. Eller, snabb och snabb. Det är ju som synes ett stycke fram till toaletterna på just den här gallerian. Men förutsatt att knipet är bra så gör det förstås inget eftersom själva interiören är mycket trevlig. Riktigt fin. Påminner lite om en annan toalett som jag verkligen gillar, den på operahuset i Sydney.
 
Ganska direkt efter att vi var klara på MOS, styrde vi kosan mot Saltsjö Boo. Och när jag säger vi menar jag att killen på bilden där uppe körde, och det gör han så himla bra att jag som är kroniskt paniskt vanvettigt åkrädd ibland till och med när jag själv kör kan sitta helt avslappnat och spela Ruzzle medan fordonet skickligt framförs. 
 
Vad vi skulle göra i Saltsjö Boo? Jo, det här.
Jamen, ni ser ju! Hans Mikaels Inredning! Det är en alldeles makalöst härlig butik där alla möjliga häftiga, läckra, tjusiga, roliga, konstiga, fantastiska saker smakfullt arrangerats på det bästa sätt man kan tänka sig. Jag träffade på Hans Mikaels på Instagram och ville omedelbart besöka butiken, längtade efter att få göra det! Och nu blev det alltså av. Mycket nöjd med det! Men ångrar så att jag inte köpte paraplystället. Å andra sidan så betyder det ett givet reprisbesök. 
 
Jag veganiserade mig också. Gick på Goodstore och trivdes. Köpte (v)ost och ch(v)arkbricka, (v)räkor, kex, tofu och - bäst av allt - FUDGE! Vegansk fudge. Det kan ju göra vem som helst lycklig och särskilt lycklig blev jag eftersom jag älskar fudge. 
 
Kolla (v)räkorna då! Så goda. 
I alla fall så rullade vi runt på Birger Jarlsgatan när vi plötsligt såg ett mycket vackert bekant ansikte.
Johanna Fosselius, framgångsrik fotomodell och förmodligen lika framgångsrik i allt annat hon tar sig för men också storasyster till Jesper som vår Valdemar lekte med när de var kortare och yngre än de är nu. Då kunde en promenad med de två innebära att jag helt bekymmerslöst kunde spatsera omkring i vetskap av att jag åtnjöt deras beskydd i egenskap av livvakter med låtsaspistoler. De smög fram, kikade runt hörn, säkrade lekplatser och skyddade mig med sina liv. Aldrig känt mig tryggare!
 
Det här hann vi också med:
Humoristiska IKEA.
Köpte inte gymnastikmattan. Den tilltalade mig inte. 
 
Sedan skildes våra vägar. Mina, dotterns och hennes pojkväns. Jag kände mig lite larvigt tårögd och kramade dem som traditionen påbjuder lite för länge båda två för att sedan sätta mig i bilen och påbörja resan mot Karlstad.
Då kan man ju undra varför jag klockan 22 på kvällen, fyra timmar efter att jag lämnade Stockholm, låg i en säng på Best Western (varför heter det så?) hotell i Örebro?
 
Det berättar jag så gärna. Vädret var ondskefullt! Det snöade horisontellt, var väldigt dåligt väglag och dessutom skötte sig inte alla bilister på det sätt man skulle önska och förvänta. Vi var ett väldigt stort gäng som förstod farorna. Därav körde vi långsamt och höll stora och respektfulla avstånd mellan våra ekipage. Men så fanns det de där andra. De som kör som om det vore en försommardag med 17 plusgrader, torr vägbana och inga andra fordon utom deras eget. De som glatt kör 130-140 och som gärna dessutom gör det på ställen där filerna ska gå ihop om cirka 100 meter. De som då vill trycka in sin bil i det där respektfulla avståndet som jag och de andra vettiga höll. De som skrämmer ihjäl en och som hela tiden riskerar sina egna och andras liv. De! Ja, de var orsaken till övernattningen i Örebro där jag alltså på bilden ligger och viftar på tårna och gratulerar mig själv till att vara vid liv. 
 
Men allt annat var bra. Och dotterns pojkvän, han är fantastisk!
 
Nästa helg tillbringar jag i London med yngsta dottern som bjudit mig dit. Lever sannerligen livet med mina favoritmänniskor, inte konstigt att jag kramar dem för länge!