Maximalisten

Pingvinen, en kärlekshistoria
Det här är Pingvin. Han är ungefär 16 år gammal. 
 
Under cirka tre års tid låg pingvinen längst ner i en samling gosedjur i min yngsta dotters rum. Där förde han en ostörd tillvaro. Kanske kände han sig också ensam och ouppskattad eftersom ingen fann honom värd att vare sig leka eller gosa med. Han var helt enkelt inte kul och så förblev det fram till april 2005. Då flyttade en mycket liten hund in hos oss, en tredjedels pingvin i storlek. Jag döpte den mycket lilla hunden till Elias och älskade honom från första stund. Han däremot var svårcharmad och inte helt övertygad om att jag var den rätta. Han var inte direkt förtjust i ungarna heller, om sanningen ska fram. Han tycktes mest uthärda oss istället för att villkorslöst älska oss. Sådan var han, Elias, och sådan har han till viss del också förblivit. Vi tror oss nu, många år senare, veta att han älskar oss men så där reservationslöst, innerligt och entusiastiskt blir det nog aldrig. Den kärleken ägnar han bara sin Pingvin. 
 
Han var som sagt väldigt liten, Elias. Och inte var han särskilt modig heller. Det var en försiktig general som föreföll född som gubbe (om uttrycket ursäktas). Han var inte galen som andra valpar. Ingen runttumlande knasboll med massor av spring i fyra ben. Nej, sådan var han icke. Men så en dag, så tog han sig för att göra en liten exkursion. Förbluffande målmedvetet klättrade han inte bara upp på men också ner i mangelkorgen med gosedjur. Han kämpade länge med att dra upp vad han hittat och få bytet med sig över korgkanten. Han lyckades också. Och där och då inleddes vad som skulle visa sig vara ett livslångt och alldeles enastående kärleksfullt förhållande. Elias hjärtade sin Pingvin. Han tog honom med sig - släpade honom med sig - till sin säng, rullade ihop sig tätt intill den dittills så oälskade, suckade nöjt och somnade. 
 
Numera, i en ålder av 13 på det 14:e året är Elias något mer extrovert och sällskaplig än tidigare. Han har utforskat sin polyamorösa sida och har därför två flickvänner, Betty och Bella (och en pojkvän, Zorro), samt en kompis, Lewis, men pingvinen Pingvin är och förblir den stora kärleken. 
Så här ses de ofta tillsammans. Elias har sedan länge vuxit om Pingvin.
Så här ses de ännu oftare. Pingvin underst, fasthållen med ett kärleksfullt grepp.
Och när jag säger att han blivit älskad så menar jag det i ordets mest bokstavliga betydelse. 
En del ställen är lite hårdare älskade än andra.
 
"Men gud, du måste ju tvätta den!" utbrister kanske en del människor förfärat. En helt förståelig åsikt som jag absolut håller med om. Och jag har tvättat den. En gång. För tio år sedan. Elias hämtade sig inte från det slaget på något eller ett par år varför jag inte någonsin ämnar göra om det. Pingvin får vara mustig till slutet. Och tro mig, han är mycket mustigt doftande. 
 
Elias, du är en av mina största kärlekar i livet och jag är så lycklig över att få fortsätta tjäna dig ännu ett tag.