Maximalisten

Toxiskt
Läste en artikel häromdagen. På en flygning från San Francisco till London började besättningen uppföra sig mystiskt. En steward satte sig på golvet i mittgången med en filt över huvudet, en annan grät. Tolv av de tjugotvå som tjänstgjorde uppträdde förvirrat, glömskt och med en oförmåga att tänka klart. Några drabbades av frosseri och gick loss på flygplansmaten medan andra kräktes. Vissa försökte också suga i sig syrgas för att kvickna till. 
 
Tänk er! Där sitter man och har noga följt med på säkerhetsgenomgången, under starten grabbat tag makens hand så att knogarna vitnat och han stönat av smärta och så när planet slutligen nått marschhöjd och allt förefaller vara något så när i sin ordning och man påbörjat tumhållningen för att allt ska fortsätta på det viset, så ser man helt apropå hur den så trevlige stewarden tar sig för pannan, sjunker ner i knästående, lutar sig mot rad tre, stoppar tummen i munnen och drar en filt över huvudet. Samtidigt, när man vänder sig om, står en av flygvärdinnorna och kastar i sig rykande het mat med fingrarna. Hennes blankborstade hår har lösgjort sig ur den förut så prydliga knuten och det rinner en liten flod av tomatsås nedför hennes haka och vidare över uniformen. Hon har inte ens förklädet på sig! 
 
Två andra flygvärdinnor har löst ut syrgasmaskerna på raden bredvid makens och min och de suger nu i sig med samma begär som en förstföderska som förstått lustgasens positiva effekter gör. Bakom dem står en av planets tre piloter, han sjunger "Jingle bells, jingle bells, jingle all the way. Oh, what fun it is to ride in a one horse open sleigh" av sina lungors fulla kraft medan han jonglerar med fem påsar jordnötter. 
 
Vilken skräck.
JAG KAN INTE TÄNKA MIG VÄRRE SKRÄCK!
 
Tydligen så kom de inte fram till vad det hela berodde på heller. OCH! det har sedan dess hänt ännu en gång. Fasansfullt.
 
Jag såg för länge sedan en film där de intet ont anande flygpassagerarna, av vilka flera svårt utarbetade och i starkt behov av den dyra semester de nu kostat på sig, plötsligt fann sig kämpande mot - och i definitivt underläge mot - cirka två-trehundra ORMAR! Där var dock personalen vid sina sinnes fulla bruk. Inte för att det hjälpte stort, men ändå. Det känns liksom en hel del bättre när de är så där lugna och övertygande om att allt förstås kommer att gå bra ÄVEN om vi just nu upplever en smula turbulens i form av reptiler. 
 
Hur som helst så var en av teorierna kring personalens besynnerliga agerande och totala genomklappning att de andats in giftiga gaser. Det bevisades aldrig men det verkar vara en högst rimlig teori. Fy bubblan så läskigt. Så nu har den flygrädde ännu en sak att oroa sig över, som om inte absolut allt annat hade räckt!
Här strosade jag omkring en stund i söndags. Loppisar är det närmaste jag hittills kommit att uppföra mig irrationellt som om jag skulle råkat få i mig giftiga gaser. Jag hamnar oroande ofta i närmast transliknande tillstånd i vilket det känns som om allt är fynd värt att betala för och bära hem. Den här gången gick det emellertid bra, jag kom inte hem med vare sig slaktmask, trasmatta, en nästan fungerande lampa, den gråtande pojken eller något annat. Men det var väldigt nära att jag köpte det här:
Skinkor, ostar och korvar i plast som även en vegan kan glädjas åt. Så roligt att hänga upp i köket! Hade säkert blivit mycket uppskattat av familjen.