Maximalisten

Fnissig
Vad gör ni?
 
Själv går jag runt och fnissar åt ett i mitt tycke orimligt lustigt scenario. Jag och maken läste, som jag redan nämnt, ytterligare en bok om träd. Mycket informativ och spännande på alla de sätt. Ibland kanske till och med för informativ, den är förmodligen inget för redan överempatiska människor som värnar om allt levande. De kommer, efter att ha läst boken, aldrig mer att kunna gå förbi ett skadat träd utan att höra hur det skriker av tortyren som försiggår i dess blottade ved. 
 
I alla fall så finns det på sidan 192 ett stycke om rödmyror som får mig att bryta ihop av opassande munterhet varje gång jag tänker på det. Där står nämligen att läsa att rödmyror är en hotad art och att "de på många håll blir inventerade, skyddade och förflyttas till stora kostnader i händelse av konflikt".  
 
Förlåt men det är så omåttligt ROLIGT! Åtminstone är det det i mitt huvud. Det finns alltså, tänker jag mig, människor som arbetar med att inventera myror! Fantastiskt. Och svårt! Så få störningsmoment som behövs för att man ska komma av sig? Där ligger någon på alla fyra och räknar myror och så kommer en kollega, en älg, ett par getingar, en nysning, ett telefonsamtal eller något annat och vips har man tappat bort sig. "Sjumiljarderfyrahundratusensexhundrafemtiotvå, sjumiljarderfyrahundratusensexhundrafemtiotre, sjumiljarderfyrahundratusensexhundrafemtiofyra - aaaaaaatjo! FAAAAAAAN!! Fan, fan, fan. Suck och skit ... En, två, tre, fyra, fem, sex..."
 
Hur kom de förresten fram till att det är en hotad art? Det skulle jag vilja veta. Finns det en sorts rödmyrekamera som går att montera på en helikopter i vilken rödmyreinventeringsmyndighetens personal transporteras och vid behov när kameran registrerat ett område med för liten rödmyreaktivitet släpps ned för akutinventering? Dessutom - har de varit vid vårt sommarhus? Där tycks bristen på rödmyror inte ha slagit igenom alls faktiskt. Om de vill så får de gärna räkna vårt bestånd, det kommer - är jag övertygad om - att ta dem fram till pensionen att komma igenom det. 
 
Våra myror är inte lätträknade på något sätt. De har i tillägg till att vara oräkneliga ett häftigt humör och låter sig inte på några villkors vis nedslås av sin ringa storlek. Tvärtom gör de alltid livet surt för vår hund och drar sig heller inte för att bita oss. Att de numera flyttat in i huset betyder inte att de är villiga och ödmjuka nog att dela det med oss, de är helt sonika ute efter att ta över det. Och, oss emellan, jag kommer inte att bli förvånad om de lyckas. 
 
För övrigt ställer jag mig frågande till det där påståendet att de hotade (snarare hotfulla om ni frågar mig) rödmyrorna flyttas till stora kostnader i händelse av konflikt. Vi har - som ni väl förstår - en väldigt uppslitande konflikt med "våra" och ingen, absolut ingen, har flyttat dem till dyra kostnader eller ens alls. 
 
I call bullshit. 
 
Fnissig skeptiker med uppspärrade ögon.