Maximalisten

Något måste sägas om Baróns tapas!
Har helt glömt att berätta om födelsedagsmiddagen på Barón och det är väldigt konstigt att just den försjönk i glömska eftersom det dels var för att fira en riktig favoritperson som jag själv var med och tillverkade för nitton år sedan och dels för att maten var O T R O L I G T G O D! Jag säger det igen - maten var extremt god!
 
Det började dock lite dåligt. Vi visades in i lokalen av en stilig ung man som tydligen också äger restaurangen. Med vänliga gester visade han oss till bordet som var av det högre slaget och därmed kringgärdat av BARSTOLAR! Herre gode värld, som jag HATAR barstolar! Varför? För att:
 
A: DE GÅR INTE ATT TA SIG UPP PÅ PÅ ETT VÄRDIGT SÄTT!
B: man sitter inte skönt på dem.
C: minsta lite oförsiktiga rörelse kan leda till (och gör också ofta det) att man faktiskt ramlar av dem.
D: a, b och c-orsakerna är alla otrevliga och inte något jag vill vara med om.
 
Så det sade jag. 
 
"Här kan jag inte komma upp på något värdigt sätt. Jag vill heller inte sitta uppflugen på en liten sits som befinner sig högt över golvet. Får ingen matro av sådant. Kan inte slappna av pga fallrisk osv. Passar inte mig, vill inte."
 
Unge herr ägare var tillmötesgående. Han kilade iväg för att studera kvällens bordsplacering och kom tillbaka med ett för mig glädjande besked. Någon annan människa än jag skulle få åta sig klättringen och bestigandet av barstol. Själv leddes jag bort till tryggare bord med helt vanlig stol och mitt sällskap följde med. 
 
Och här började det bli roligt kan jag lova! För här kom så menyerna fram. Och de var innehållsrika och bra. Saliven steg och humöret också. Rätt på rätt beställdes in, avsmakades och huvuden nickade gillande. Gott, så gott! 
 
Det är förstås också vackert där inne i den gamla banklokalen. Mycket tjusigt till och med. Prata går naturligtvis inte. Eller prata går väl, men höra är omöjligt så det är verkligen tur att maten är så underbart god som den är!
 
 
Födelsedagsbarnet, hennes PV och min egen PV slash make.
 
 
Här är jag själv och bredvid mig en numera riktig raritet i familjesammanhang - den i Göteborg bosatte sonen som min make och hans före detta fru på föredömligt sätt skaffade för si så där 22 år sedan och som jag fick andelar av med början för 12 år sedan. Då var han liten och fräknig och så söt att jag fick hål i tänderna bara av att titta på honom. Nu är han lång och stilig och fortfarande på pricken lika snäll som han var då. En stor favorit i livet, det här. Men lika sällsynt som en Kagu. 
 
Hur som helst: Barón for the tapas win! 
#1 - Mösstanten

Så trevligt med firande och tapas är jättegott ju. Det finns så mycket att välja på så alla kan hitta något de tycker om. Men barstolar är inte något för mig heller. Dem lämnar jag med glädje till de som är lite yngre och tycker om att sitta uppspetade på dem.

Svar: Tapas är verkligen busbra! Så mycket bättre än barstolar. :-D
Maximalisten