Maximalisten

Noas Ark
Två vildsvin, två rävar, en kanin/hare, en älg, oräkneliga hjortar och rådjur låter som en uppräkning av någon som agerat inkastare på Noas Ark men det var bara några av de djur som bokstavligt talat korsade min och makens väg när vi styrde hemåt från sommarstugan sent i går kväll. 
 
Jag fick avbryta semestern redan i tisdags och åka hem eftersom hårdhänt städning av en mycket lortig trälåda som jag hittat och köpt på loppis och tänkt gömma ful elektronik i gullestugan i resulterade i att ringfingret på den hand där jag inte är gift genomborrades av en synnerligen lång, skitig och allmänt hårt sittande sticka.
 
Samma dag hade vi också upptäckt att däcket på vår bil tycktes läcka luft. Jag skriver tycktes eftersom bilen varnat för lågt lufttryck ända sedan vi hämtade den i Växjö för ett och ett halvt år sedan. Den, bilen, har så många elektroniska hjälpmedel att den tydligen går vilse bland all trådlös information och på ett onödigt överbeskyddande sätt meddelar saker som att jag bör ta en paus och dricka kaffe, att jag snarast bör stanna försiktigt (hur man nu gör det? Stanna är väl stanna liksom?) och fylla på luft. Och ja, ni vet ju hur det blir när bilar ropar varg hela tiden. Då tror man inte att det är någon fara och bryr sig inte om att titta efter skruvar för om man gjort det så hade man genast upptäckt att det satt en sådan lika djupt inne i däcket som stickan satt i mitt finger. 
 
Hur som helst så verkade det faktiskt just den här gången som om bilen visste vad den snackade om, och det gjorde oss lite nervösa. Stugan ligger avsides och vi vill helst inte bli stående där utan möjlighet att ta oss därifrån. Så jag och fingret gjorde gemensam sak med bilen och åkte till en däckverkstad i Kumla. Där fixade en snäll ung man däcket samt visade mig att jag hela tiden åkt runt med en egen luftgivande kompressor i bagaget i ett hemligt lönnfack! Medan han arbetade med sina magiska händer gick jag och mitt medföljande hundsällskap en kortare promenad och vad skådade mitt norra öga under den? En vårdcentral med akutmottagning!
 
Jag kastade en blick på mitt värkande finger och bestämde mig för att testa sjukvården i Kumla. Väl där förklarade jag, lätt generad, mitt ärende. 
 
"Jag har en sticka i fingret. Jag vet inte om det kvalificerar mig för vårdgivande insatser, men om möjlighet till det finnes är jag tacksam ty stickan i fingret är mig till besvär", sa jag och sträckte tvekande fram den perforerade rackaren. 
 
Fingret kvalade in, och jag fick snarast komma in i ett rum där en läkare och en sköterska på olika sätt och med en rad olika verktyg värdiga vilken bilverkstad som helst arbetade i sitt anletes svett för att få ut stickan. Den satt stenhårt! Men efter en dryg timme låg den till sist bredvid fingret och jag kunde andas ut. All heder åt Kumla-mottagningens trevliga och duktiga personal, de inte så mycket som fnissade åt min fåniga skada utan tog i stället sig an den på ett verkligt seriöst sätt. 
 
Efter att både bil och jag var lagade men fortfarande ömma åkte jag hem till stan igen och i går återvände jag för att plocka med mig ljuset i mitt liv. Han, maken alltså, stilig som alltid - brunbränd, lite flagnad och med färgstänk efter semesterns alla måstejobb - körde. Allt medan jag satt bredvid och skrek. Jag är åkrädd hela året runt men kanske extra mycket på sommaren (hösten, vintern och våren) på grund av alla djur men maken var som vanligt inte är rädd för något alls.
 
Fast nog tyckte jag att han bleknade lite under solbrännan när han såg vildsvinen. Kanske kom han att tänka på alla gånger som han lovat mig att det är ofarligt att besöka hemlighuset nattetid och nu insåg att det inte alls är det. Att få en sådan där gris på halsen - eller kanske troligare i lårbensartären - trumfar garanterat mitt styckade finger. 
 
Tur att jag köpt mig en Pipinette att lura naturen med. 
 
Och nu mina vänner är det officiellt höst. I'm calling it. Tack för den här sommaren, sommaren!
 
Delar av Maximalistens egen ark. Menageriet är inte komplett på grund av att en medlem hoppade ur bild till förmån för jakt på och nedläggande av tennisboll.
#1 - Mösstanten

Ja det var lite sommaräventyr. Tur att du fick hjälp med stickan. Hur skulle du kunnat klara det själv om det var så svårt för vårdmänniskorna att få ut den? Men måste det vara höst redan?

Svar: Jag tar tillbaka, det var ett förhastat uttalande för i dag sitter jag i Norrköping på hundutställning och svettas i solen och hettan! 😂
Maximalisten