Maximalisten

Bröllop, begravning & dop
Colin Nutleys nya serie innehåller ungefär allt som jag avskyr och jag har tydligen, tvärtemot vad jag själv trodde, något just nu blommande masochistiskt personlighetsdrag eftersom jag sett tre av fyra episoder. Den är så dum. Och jag med. Helt vansinnigt att jag slösar min tid på något jag finner totalt löjeväckande. 
 
I huvudrollerna befinner sig Nutleys fru Helena Bergström och Nutleys dotter Molly Nutley. Om det sedan tog slut på familjemedlemmar i familjen Nutley/Bergström eller om de som finansierar miniserien hade önskemål om en något större ensemble vet jag inte. Och inte heller är det något fel att använda det man har. Skulle jag vara regissör och ha en make och barn som är skådespelare skulle jag förmodligen också anlita dem i för dem lämplig produktion, om jag kunde. Men är det här en lämplig produktion för framför allt Helena Bergström?
 
Hon spelar Grace (ja, Grejs alltså) och har gjorts fyra år yngre än vad hon är. I serien således 51 och i verkligheten 55. Ett litet hopp kan tyckas men med tanke på vad som komma skall troligen väldigt viktigt. Hur som helst, Grace har uppflugen på ett handfat oväntat smidigt sex med Philip Zandéns rollfigur medan hennes och hans - inte gemensamma - döttrar dansar bröllopsdisko på nedre botten i det magnifika hus de har festen i. Detta resulterar i att Grace blir med barn och det i sin tur resulterar i ett penibelt samtal dem emellan på en skogsväg där Grace förklarar för den vithårige åldringen Zandén att han framgångsrikt befruktat henne. Han dristar sig till att fråga hur gammal hon är trots att det borde stå lika klart för honom som det gör för mig ity det nu är dagsljus och han inte längre är höggradigt berusad och Grace, som fått fyra år avdragna, berättar det och håller med om att det lite ovanliga att hon blivit gravid. 
 
Det är kanske lite mer än bara ovanligt att hon blir gravid efter ett engångsligg (jag antar att det bara var en gång - mer kan de väl knappast ha hunnit med innan det var dags att vinka av brudparet som skulle iväg på bröllopsresa?) i deras ålder. Det brukar väl då handla om privatfinansierad IVF, äggdonation eller andra avancerade medicinska metoder som visserligen säkert involverar handfat men knappast i bemärkelsen att det sitter 55-åringar på dem med manlig annan bröllopsgäst mellan låren. 
 
Det är inte trovärdigt. Och det irriterar mig. Lider Sverige sådan brist på skådespelerskor att Nutley omöjligt kunde hitta någon annan som var ledig? Bergström kunde väl ha spelat något annat? Kanske Maria Lundkvists roll som Michelle (ja, Mikjäll alltså)? För henne gillar jag inte alls. Tyvärr. 
 
Ytterligare störningsmoment och faktiskt något av det värsta jag vet - det berättartekniska greppet att låta en karaktär prata rakt in i kameran. Finns nästan inget värre man kan göra i mina ögon. Jag hatar när det görs i böcker också. Så här sitter alltså en för rollen överårig Bergström och snörvlar om sina våndor gällande barnet som Zandén inte vill ha. Han är nämligen gift med den självupptagna, pratsjuka, yoniyogamänniskan Lundkvist som är infertil av andra anledningar än bara det faktum att hon är 56 år. Så förstår i alla fall jag saken. 
 
En riktig favoritskådis, Alexander Karim, är bror till den ena bruden och toastmaster. Han regisseras på ett sätt som får honom att likna en karikatyr av gamla tiders portträtteringar av jazzdansare. 
 
Marie Göransson är trovärdigt elak. Jan Malmsjö trovärdigt gammal. Vad Peter Harrysson gör där vet jag inte. Han sitter mest tyst och vilar sig i olika möbler. 
 
Zandén dråsar i golvet och dör efter att ha spelat piano (konsertflygel? Jag kan inget om stränginstrument, instrument över huvud taget eller om musik) och här är vi nu. De unga tu, Meja och Sunny (ja, Sanni alltså) ska också skaffa barn, Zandén begravs av Graces alkoholiserade prästbror och Zandéns tidigare hustru ska sjunga på begravningen. Lundkvist ramlar över och river ner kistan. Liket ligger kvar. Lagt lik ligger..
 
Jaja. Jag får väl titta på det sista avsnittet också. Men jag förstår verkligen inte varför. Jag gör det någon dag jag känner mig mer klimateriedrabbad eller gravid (Colin hade lagt sina slantar på det sistnämnda) än vanligt. 
 
Masochist i tv-soffan. Troligen gravid.
 
#1 - Mösstanten

Då är det kanske något som är bra med serien i alla fall? Den kanske är så dålig så det blir bra. Jag har sett så mycket dåligt på tv genom åren: Hollywoodfruar till exempel. Nu tittar jag på Youtube istället. Fast just nu har jag en vecka utan. Sedan hoppas jag kunna titta med mer måtta. Men sitta och glo-stunderna behåller jag.

Svar: Ja, det är nog så det är! :-D
Maximalisten

#2 - Bella

Haha ibland måste man kanske se/läsa/lyssna på dåliga saker för att förstå vad som är bra och känna extra mycket njutning när nånting är bra :D

Svar: Sant! Det påminner mig om att jag måste skriva om en bra film jag såg! Green book. Så bra!
Maximalisten

#3 - A ROOM OF MY OWN

haha! nu har du lockat mig så jag måste se den! har annars hoppat över. är lätt allergisk mot Colin Nutley och hans hustru. Alexander Karim, Marie Göranzon, Jan Malmsjö och Philip Zandén gillar jag. Maria Lundqvist är inte heller någon favorit

#4 - Sara Ekman

Har inte sett och nu vet jag inte om jag ska se den eller inte efter ditt utlåtande :D Låter nästan som om den är så dålig att den blir bra :D

Svar: Jag såg faktiskt aldrig det avslutande avsnittet, men din slutsats är helt riktig - så dåligt att den var snudd på bra. :-D
Maximalisten