Maximalisten

Fristajlar
Vi lyckas aldrig komma fram till hur badrum och kök i vår våning ska renoveras. Maken var länge inne på att han ville köpa grannens klädkammare och därmed få mer yta för badrumsrenoveringen. Kanske dessutom kunna klämma in ett gästrum bakom köket. Men hur lyckas man leda in ett samtal med en granne på att man skulle vilja köpa en del av grannens hem? Och tänk om personen ifråga skulle ta illa upp? Nej, det ville sig inte hur vi än spånade. Så renoveringsplanerna står och stampar och det slitna badrummet, särskilt det men också köket, retar oss båda. Trots det blev inget gjort åt saken. Förrän i dag. 
 
Just i denna dag som i dag är häktade maken av tre luckor som jag sedan tog med mig i bilen till ett företag som lackar (målar, sprutar, inte vet jag) just luckor. Som vanligt när man är en desorienterad tragisk figur utan lokalsinne som jag är var det svårt att hitta det aktuella företaget. Jag styrde därför omkring med tre skåpsluckor i bagaget ovärdigt länge trots att GPS:en sagt åt mig på skarpen hur jag skulle förfara. Till sist hittade jag stället. Typ. Såg det från ett annat företags parkeringsplats och bar med mig luckorna från den. 
 
Det var för mig totalt oklart var det var meningen att jag skulle göra min entre. Hittade bara något på baksidan som såg ut som en balkongdörr (eller som en engelsk ytterdörr - de är förtjusta i sådana balkong/duschdörrar) men eftersom jag bar omkring tre luckor, visserligen inte särskilt stora men ändå, så tog jag tag i balkongdörrens handtag och steg in. 
 
Starka och i mitt tycke frätande dofter slog emot mig. Fantasin skenade omedelbart. Kanske hade jag genom dumhet lyckats gå in i något rum av lokalen som inte borde beträdas utan gasmask och skyddskläder? Kanske andades jag i detta nu in ångor som inte ens ryska agenter vore kapabla att hantera? 
 
Jag ställde ifrån mig luckorna och ropade hallå samtidigt som jag försökte hålla andan. Gick ett par varv medan jag gjorde mitt yttersta för att undvika att komma åt något som i sin tur kunde starta något och kanske ge mig en dusch av något av allt som osade kemikalier. Fanns inte en människa någonstans. Dök ut genom samma dörr jag kommit in genom och sög åt mig syre nog för ett andra varv. Under det varvet upptäckte jag ännu en dörr och där inne såg jag en yngling sitta. 
 
Jag knackade på och öppnade dörren som visade sig leda mig rakt in i ett välbesökt rökrum. Där satt personalen. Tre mycket trevliga och serviceinriktade män. Alla rökte. Jag skulle också gärna röka hur mycket som helst om det inte var så farligt, men nu är det ju det så jag avstår. 
 
Jag kunde inte låta bli att tänka på kombinationen cigarettrökning OCH alla övriga kraftiga lukter i verkstaden. Genast ville jag adoptera de tre männen. Försiktigt hänga ut deras små lungor på vädring. Ömsint fläkta dem med ren fin luft. 
 
Inget av det kunde jag förstås göra varför jag i stället tackade mitt allra finaste för att de åtog sig jobbet att göra en mini make over av mitt badrum, satte mig i bilen och styrde vidare. Bara för att direkt fastna i en poliskontroll. 
 
Jag vet inte hur ni funkar men jag blir alltid så irrationellt nervös när jag ska kontrolleras. Vare sig det är i bil, på buss, tåg eller på flygplatser så får jag ett adrenalinpåslag i paritet med kaniners när de jagas av en räv när jag "åker fast". Jag har ju aldrig gjort något fel men ändå känner jag på mig att jag kommer att tillbringa resten av mitt liv Bangkok Hilton-stalj. 
 
Så vad gör en före detta rökare som blir nervös och som inte får röka? Skämtar. Och tråkigt nog har jag ännu aldrig råkat på en polis, flygplatspersonal, konduktör eller annan kontrollant som tyckt att jag haft någon vidare humor. Så det leder bara till pinsamheter. För mig. 
 
I alla fall fick jag visa upp mitt körkort och sedan blåsa. 
 
"Ska jag blåsa hårt?" frågade jag den likstelt allvarlige uniformerade ynglingen. 
"Det räcker med att du blåser jämnt", svarade han.
 
Så det gjorde jag. Trodde jag. Men efter besöket hos de tre vänliga verkstadsmännen fanns uppenbarligen inte lungstyrkan längre. 
 
Några nervösa skratt och några dåliga skämt senare försattes jag på fri fot igen. Shawshank Redemtion-stalj. 
 
Badrummet innan luckorna lämnades in. Kanske ska strunta i att renovera det och bara släppa loss ett par reptiler och installera några lianer i det i stället? Hm. 
 
#1 - Mösstanten

Det där med nervositeten känner jag igen. Varje gång jag har gått genom tullen har jag känt mig skyldig fast jag inte har haft något otillåtet med mig.

#2 - Mösstanten

Det där känner jag igen. Varje gång jag har gått genom tullen har jag känt mig skyldig fast jag inte har haft något otillåtet i bagaget.

Svar: Visst är det märkligt att man känner så? Undrar varför.
Maximalisten