Maximalisten

Man är mans gamman
I går skulle den yngsta iväg till blomsteraffären och frågade mig om jag skulle följa med. Det lät som vanligt frestande och rackarns trevligt att få umgås med en av mina två döttrar så jag sade genast ja. En bit levande flokatimatta vid namn Mymlan störtade omedelbart fram mot ytterdörren och vi förstod utan vidare instruktioner att även hon skulle gå med. Elias, vår egen hund, avböjde avmätt förslaget om ytterligare en promenad. Han tror vintertid på att låta det gå minst ett halvt dygn mellan utevistelserna. 
 
Promenaden mot Herrhagens blomsterhandel var mysig. Förträffligt väder, flera plusgrader, och ingen överhängande risk för splittrade lårben eller andra komplicerade frakturer vilket ju varit den här vinterns huvudsakliga målbild. Dessutom i sällskap av en exalterad trasselsuddshund och en dotter som gick arm i arm med mig. Jag njöt! 
 
Framme vid blomsteraffären förvandlades det idylliska sceneriet till något mer av en skräckfilm. Oj då, tänker ni. Och ja, helt rätt. Det blev en för mig ganska tragisk inblick i mänsklighetens, eller just den här gången - männens - allra lägsta och sämsta utpost. 
 
Dottern knatade in, hon önskade förära sin pojkväns mamma en bukett, medan jag och den betassade väntade utanför. Vi stod där under tystnad och gjorde väl egentligen ingenting när männen plötsligt och i stora flockar strömmade till. Korta, långa, med skägg och utan. Män i arbetskläder, män i kostym och skjorta. Män med och utan barnvagn och ännu många fler män. Det var så många män att jag verkligen inte blivit förvånad om någon plötsligt rullat ut en fotbollsplan, en läktare, 22 spelare, en domare, två mål och öl i plastglas. Så många män var det. 
 
Blomsterhandeln är inte stor och just i går presenterades en del av sortimentet av färdigbundna buketter utanför butiklokalen. Så där stod de - männen. De drog lite ointresserat i blommorna, orkade inte ens runt hörnet för att se resten av alternativen och mest av allt så ondgjorde de sig över priserna och att de alls måste vara där. 
 
"FY FAN!" utbrast en. "JÄVLA OCKERPRISER!, fyrahundra spänn för BLOMMOR?!! BLOMMOR!!" skrek en och de andra männen skakade på sina huvuden. "För jävligt" höll flera med om. "Sicket skit", sa någon. "Ja, dra åt helvete", svor kollegan. "Önskar man slapp" sa en till en annan. "Vad gör man inte för att hålla regeringen på gott humör", yttrade sig en man och drog otåligt i slipsen. 
 
Det stönades och stånkades. Några sade inget utan slet åt sig en ros(jävel) med fyll av brudslöja och älgade in genom butiksdörren för att betala (125 kronor). En kille blev utfrågad av sin kompis eller om det var arbetskamrat varför han inte tänkte köpa något? Han hade redan köpt svarade han då. "En sådan där jävla chokladask, det får räcka!" och kompisen nickade instämmande. Det fick fan räcka. 
 
Ja, kära söta så illa det var. 
Och dessutom - bara en enda kvinna att skåda under hela den långa tid vi stod där och det var min dotter. I färd med att köpa en bukett till en annan kvinna som hon uppskattar och som hon ville ge något särskilt till. Hon gjorde sig för, valde med omsorg sådant som hon trodde att mottagaren skulle bli glad för. Valde färger hon vet är favoriter och blommor hon tyckte var vackra. 
 
Kanske borde de sura och hånfulla männen köpt biobiljetter i stället. Eller ännu hellre - kanske borde män och kvinnor tillsammans visa varandra uppskattning på sätt som de gemensamt har behållning av. 
 
Bara en tanke.
 
Flokatimatta utan ett problem i världen. Gav inga blommor, fick inga heller. Men hjärtade varandra - det gjorde vi hela dagen i går och det ska vi göra alla andra dagar också! 
#1 - Mösstanten

Ja du käre värld! Även om det alltid är roligt att få blommor så kan man visa kärlek och omtanke på så många olika sätt. Jag menar, älskar de sin partner? Eller tycker om? Eller trivs med eller hur man nu känner? Kräver partnern att bli uppvaktad med presenter? Kanske är det så, men det finns så många olika sätt att visa sin kärlek och uppskattning. Ska det kännas som ett tvång att göra det?

Svar: Ja, det är inte utan att man undrar hur bakgrunden ser ut. Jag blev också nyfiken på om de dolde sina verkliga känslor kring detta när de kom hem med blommorna (i de fall de inte levererades med bud). Eller vilka var förresten deras verkliga känslor? Ingen vet, inte jag i alla fall. :-D
Maximalisten

#2 - Mösstanten

Jag tänkte sedan att kanske vill de verkligen vara lite romantiska och köpa något till sin partner men inför kompisarna kan de inte erkänna detta?

#3 - Bella

Men ojojoj vad tröttsamt! Strunta i att köpa blom(jävlarna) då och hitta på nått annat😛 min man fick chokladhjärtan som vi åt under milkyway i Elquivalley😀