Maximalisten

Lilly Svanslös och mandarinänderna
Har jag presenterat Lilly Svanslös för er? Inte? Det var slarvigt av mig! Det måste jag genast rätta till. 
 
Lilly är 11 månader och flyttade in i vår familj för ganska exakt en månad sedan. Det sägs att hon är en Bostonterrier men vår bedömning är att hon är människa snarare än hund. Hon är en stereotypiskt modeintresserad ung flicka som är omåttligt förtjust i sin egen spegelbild. Hon tycker också mycket om att gå i affärer, helst skoaffärer eftersom hon upptäckt att där ofta finns speglar som tycks som gjorda för hennes storlek och höjd. Särskilt mycket tycker hon om Stockholm och butikerna i huvudstaden. Där får hon följa med in, i andra städer kan det vara lite si och så med hundvänligheten. 
 
Men hon är inte bara en nippertippa, hon är också fågelskådare som finner de bevingade oerhört fascinerande. Hon kan bli stående länge och betrakta fåglar och bänkar sig förväntansfullt i tv-soffan om jag startar ett program med ett rikligt fågelinnehåll. 
 
Vidare gillar hon verkligen Elias. Och hennes bästa partner i galna upptåg, schyssta zoomies, vanlig kurragömma och sund rivalitet om mat, godis och uppmärksamhet är Mymlan. De älskar varandra. 
 
OCH SÅ ÄR HON JU SÅ NEDRANS SÖT!
 
Allt är liksom roligare med ett barn i huset. Vi fnissar, gapskrattar, gosar. Vi knuffas i sängen under natten och välriktade hundsparkar förpassar både mig och maken ut på varsin kant av sängen. För som alla små tar hon (och Elias) oproportionerligt stor plats. Ja, ungefär som de gör i våra hjärtan. 
 
Så det blev en Lilly. En helt fantastisk Lilly. 
Men alldeles lätt att komma fram till det var det inte ska sägas. Vi bollade namn fram och tillbaka här hemma som Björn Borg tennisbollar mot planket i förorten han växte upp. Alla gulliga namnförslag från min sida ratades skoningslöst av maken. Han hade nämligen läst en vetenskaplig artikel om att hundnamn bör innehålla bostaven S och bokstaven T. Det resulterade i en långdragen diskussion där hans hållning väl demonstreras här nedan:
 
 
Men numera är alltså Lilly Lilly och makens envishet har långsamt men målmedvetet monterats ner. Mestadels genom ivriga vanebildande och fantastiskt mysiga Lillypussar!
 
Stilstudie av Lillysovning:
 
Sover med fåret Shaun, det gosedjur hon själv valde ut i affären.
Världsklass på den sömnen och på allt hon gör och är. 
 
Men hur var det med änderna då? Mandarinerna?
Magnifika! Det tyckte både amatörornitologen Lilly, maken och jag.
 
Märkvärdigt ändå att vi som varit så mycket i Kina aldrig sett dem där (eller på någon annan plats i världen) bara för att plötsligt få syn på dem här precis vid Klarälven där vi bor.
 
Jag älskar märkvärdigt! 
 
 
 
#1 - Mösstanten

Det var lite svårt att förstå vad som är fram och bak på de där fåglarna, men nu har jag googlat så nu tror jag att jag vet.
En hundbebis i famljen. Hon är för gullig.

Svar: Haha! Ja, det var det! Och det är hon. Så gullig. :-)
Maximalisten