Maximalisten

Mänskliga faktorn och annan (mås)skit
Ibland sitter jag här där jag sitter nu - vid köksbordet - och kommer på saker. Det är liksom här det händer. Det kan röra sig om så skilda saker som att jag tänker mig att ordna fest, renovera köket, skaffa en hund till (check!), gå med i en förening eller föreslå en resa. Det sistnämnda hände sig för ett tag sedan. Då ropade jag till maken som befann sig i ett annat rum - vi kan väl åka någonstans? Han hummade medhåll och jag kollade upp Öjaby Herrgård som ligger nära Växjö.
 
"Vad sägs om Öjaby Herrgård?"
"Ja, det låter bra!" sa maken som alltid är pålitligt positiv. "Var ligger den?"
"I Växjö" svarade jag eftersom den ju ligger där. 
"Aha!" sa maken. "Då kan vi hälsa på Thea!"
 
Och det var precis vad jag hade haft i med i beräkningen. Makens äldsta dotter har bott i Växjö i några år och det är en ruskigt fin stad så varför inte besöka henne och den igen? Särskilt som hon nu snart ska vidare i riktning mot Myanmar för att arbeta för SIDA och FN. Då minskar våra anledningar att åka till Småland med typ alla procent som finns. 
 
Efter att jag slopat Öjaby Herrgård och bokat in oss på ett helt annat ställe var det så i lördags dags att glida i väg mot Sveriges 19:e största stad. Men först hyrde jag oss en bil. Den vi har är lite liten och vi hade lovat Thea att ta med ett par av hennes resväskor till Karlstad. . 
 
Jag packade snudd på inget mer än tandborsten och boken vi just nu läser. "Den svarte mannens börda" av Fredrik Segerfeldt som ger oss och alla andra som läser den nya perspektiv på kolonialism, rasism och slaveri och vilka betydelser och konsekvenser det har haft och har. Mycket bra bok! Vi högläste oss i hyrbilen genom Kristinehamn, Mariestad, Skövde (som var gulligt) och fler ställen som jag glömt. Jönköping kanske? 
 
I Växjö strålade solen, Thea och Prideparaden i kapp och vi köpte med oss mat från Moshi Moshi som vi åt nere vid vattnet. Så himla gott och så himla mysigt. Det kändes att jag låg på topp, tyckte jag. Det hela började närma sig perfektion. Maken var snygg, vädret vackert, staden löftesrik och sällskapet glatt. Vad kunde väl gå fel? En hel del, skulle det visa sig. 
 
Jag blev något senare kaffesugen. Köpte mig därför en islatte med havremjölk och vanlijessens på Espresso House. Satte mig sedan tillsammans med make och Thea i solen utanför och drack den under livligt samspråk om bland annat Myanmar. Gratulerade mig själv till ett roligt liv och såg nöjt upp mot himlen och lät solens strålar värma mitt blekfisiga ansikte. 
 
Då kom en leklysten eller möjligen sadistiskt lagd mås med det rikligaste kloakinnehåll historien skådat inflygande. Hen måttade omsorgfullt och lät därefter tömma sig över undertecknad. Träckprojektilen var så tung att det riktigt dunkade till i huvudet när den träffade mig. Frätande sörja rann ner för håret och vidare mot, på, över och in i jackan. Genast mindre proper än innan satt jag där och kände mig förvånad och nedskiten. Och det var jag också. Sällskapet var mig behjäplig med lite servetter och vatten men vi insåg snart att jag nog gjorde mig bäst i duschen på hotellrummet dit vi också transporterade mig. 
 
Just som jag trodde att det inte kunde bli värre hände det här:
 
 
 
Hyrbilen lindades runt en stolpe. 
Det skulle bli dyrt och pinsamt. Och dyrt. Dyrt. 
 
När vi återvänt till Karlstad tappade jag en spira från Sturehofs Krukmakeri som jag köpt bara för några veckor sedan i golvet och i dag klev jag i den största och mest efterhängsna hundskit jag någonsin stoppat skor och fötter i. 
 
Om jag inte varit ateist hade jag förmodligen trott att jag misshagat en kolonialherre i himlen. 
Häpp.
 
#1 - Mösstanten

Näe vilken otur! Hur kunde allt det här hemska hända på en gång?

Svar: Det kan man verkligen fråga sig!
Maximalisten

#2 - Bella

Vad roligt att du har börjat blogga igen! Jag har saknat det☺ Vilken hemsk dag, ojojoj, hoppas din dag idag blir bättre!

Svar: Jag har inte egentligen slutat blogga, det var bara så mycket att skriva om ett tag att jag liksom aldrig tog mig tid att göra det! :-D Tack för lyckönskningen, men ödet fortsätter pröva mitt tålamod. Ramlade i slänten på älvbrinken i morse, så nu har jag en gångstil värdig en pensionerad rodeoryttare.
Maximalisten