Maximalisten

Mycket om lite
 
Köpte en gång en så fin vit radio i en liten radioaffär (ja, det fanns sådana) i Göteborg. Den följde mig under många år innan den fick nog och förvägrade mig sina frekvenser. Det var väl något jag gjort som irriterat den kan jag tro. Hur som helst så hade jag under ganska många (obegripligt många) år ingen köksradio. Jag har tänkt på det och då och då gjort vissa ansträngningar för att undersöka vilken ersättningsradio jag i sådana fall borde ha. 
 
Ett tag var jag inne på en "internetradio" (minns inte om det är en korrekt term eller ens ett existerande begrepp) men det föll på något - de kan ha varit fula. Sedan glömde jag bort det en lång period under vilken jag tydligen övertygat mig själv om att jag behövde lite radiotystnad till morgonkaffet och förmiddagsdisken. Så här i retrospektiv känns det som en ytterst märklig tanke ity jag:
 
1) verkligen inte har något behov av tystnad
2) ständigt är intresserad av nyheter och samhällsdebatt, kultur och vetenskap - ja, P1 alltså
 
Det verkliga skälet till att det dröjt med inskaffandet av apparat är nog min starka aversion mot de jättelika affärerna med lagerbelysning de numera säljs i. Nätbeställning finns ju också förstås men lite vill man, i alla fall jag, känna på kandidaten. Åtminstone när det är en radio. Jag kanske vill ta den med ut ur köket? Är det lätt att stoppa batterier i den? Är färgen den rätta? Knapparna tröga eller lätta? Ja, just sådant är ju svårt att skärmbedöma. 
 
Men det blev till slut en nätbeställning. Köpte mig en Robert. Grön med gulddetaljer. Så nu lyssnar jag så fort jag är hemma. Från det att jag kliver upp tills dess att konversationspartnern kommit hem från sin yrkesmässiga dagliga gärning, när han gör det stänger jag av. 
 
Stänger av gör jag också när människor ringer in, för det gör bara väldigt speciellt långrandiga personer som bara höjer rösten när programledarna försöker avsluta dem. Det är väl bara Täppas som brukar få ordning på dem genom klarspråkstalande. 
 
Nu är han igång förresten. Hör honom här bredvid och nu har redan en kvinna ringt in för att delge publikum sina åsikter. Jag klockar henne i detta nu. Hon tycker att det är viktigt att rösta, säger hon och det får jag hålla med om. Jag ska trampa iväg till biblioteket och rösta i dag, till helgen är jag på hundutställning i Uppsalatrakten. 
 
Jaha, on she goes. Radioinringerskan. Men trevlig röst för all del. 
 
Gillade Täppas minns jag. I min ungdom alltså. Läste ett par böcker av honom som jag tyckte var bra. 
 
Nu försöker han avbryta henne. Första försöket. 3,30 blev det och hon gav sig snabbt när han ville avsluta. Det var positivt!
 
Nu tonar jag ut. För nu.