Maximalisten

Lite irriterat
(null)
 
 
 
Det verkar inte bättre än att någon minimalistmänniska lagt vantarna på Värmlands Museum. Det, museet, genomgick nyligen en omfattande renovering och ombyggnation och i samband med den så blev det också i det närmaste tomt. 
 
VM hade dessutom en helt fantastisk butik - en av Sveriges bästa vågar jag påstå - som numera är förvandlad till en vägg. En vägg. Inte en lång vägg heller. Där trängs Lilla Anna med Långa Farbrorn och tur är att den senare är lika smal som han är lång annars hade väl även Farbrorn rationaliserats bort. 
 
På övervåningen som är en sorts smal tunga av ljust trä har de ordnat till en lekplats för barn tagen ur Inger och Lasse Sandbergs stora galleri av barnboksfigurer. Du (och gärna ett eller flera barn) kan därför husera i Labolinas lägenhet som svävar omkring där uppe i det övriga tomrummet. Eller, helt tomt är det väl inte, det finns en intilliggande skaparverkstad också och det är förstås bra. Men alltsammans måste punktbevakas av föräldrarna (vilket givetvis är helt i sin ordning och så bör vara - barn ska passas av sina föräldrar men det gör ju inget om omgivningarna är lite mer förlåtande och säkrare än dessa) om ungarna ska överleva. Hur så? tänker ni. Tja, det är högt, trätungan inte vidare bred, allt annat är i glas och trappan även den hög. Fattar inte varför de lade Labolinabostaden där. För föräldrar med två eller fler småbarn måste det bli ganska svettiga pass i en annars rolig sagomiljö. 
 
Själva utställningsytan är också tom. Det verkar som om man ska titta på mellanrummen i konstens utövningar. Det är inte för att göra det som jag besöker museum. Där vill jag titta på allt möjligt och mycket. Jag vill inte vandra omkring i tomma intet och själv med tankekraft uppfinna konst, konstyttringar, hantverk, historiska föremål eller annat jag borde vetat mer om men inte gör. 
 
Så det irriterar mig. 
 
En annan sak som fick det att svida till ordentligt i irritationscentrat var filmen "Waves" som jag såg på Arenan igår och nu ska ni genast få veta varför. 
 
Låt mig börja med att säga att filmen är bra gjord. Musiken och texterna är passande och skådespelarna är väldigt bra. Men vilken bedrövligt enkelspårig historia.
 
Här handlar det om en familj i överklassen. Två barn, den ena en 18-årig pojke som är duktig i skolan, en av de främsta i brottning, populär och har en ruskigt söt och fin flickvän. Hans pappa är en stereotypiskt sträng kyrkobesökare som pressar sonen hårt. Han gör det för att "sådana som han och sonen inte kan kosta på sig att vara medelmåttiga" eftersom de är afroamerikaner. Så händer det som inte får hända, sonen skadar sig svårt. Något han under en tid döljer för pappan (och pappans fru). Han löser det bäst han kan genom att börja äta starka smärtstillande, dricka vodka, röka marijuana (eller om det är något annat, mina drogkunskaper lämnar det mesta övrigt att önska). Mitt uppe i krisen blir flickvännen med barn. 
 
Så framgångsrik, duktig kille förvandlas till gissa vad? Jo, arg ung svart yngling som inte har några som helst andra strategier än att knarka, bli våldsam och skrika "Fuck you, fuck you, fuck you BITCH!" till den flickvän han strax innan älskade. Ännu värre saker händer och familjen ligger genast i spillror.
 
Det stör mig. 
 
Varför vill inte kulturetablissemanget vara med och förändra hur många felaktigt betraktar människor? Människor med lika många individuella skillnader som vita om än med en annan och betydligt mer orättvis och nedslående historia? Varför är det viktigt att uppfattningar som de som framkommer i den här filmen hela tiden cementeras? Varför går det inte att visa andra sätt att hantera, prata om, framställa, belysa problematik som naturligtvis finns men som kanske inte alltid måste dras genom samma kraftigt deprimerande sökljus? 
 
Den här historien har berättats om och om igen. Oftare mot en fattigare bakgrund men med samma resultat. Berätta något annat någon gång vet jag. 
 
Och fyll genast upp Värmlands Museum med föremål och upplevelser, jag är trött på att se hål i luften och förväntas bli berörd.